Gurksnuttarna

Jag fick konstiga blickar idag av tjejerna i omklädningsrummet, när jag drog fram min proteinpulverpåse. Såg det så skumt ut? Jag orkar nämligen inte släpa med den där tvåkilossäcken vi har hemma. Vad trodde de att det var? Förresten är det bra med extra protein och grejs efter att man tränat.

Det är knasigt. Varje gång jag tränar får jag sån där jag-måste-äta-jättebra-måste. Dels för att man inte orkar med ett tyngre träningspass på bara hamburgare eller potatismos, dels för att det känns bra. Men egentligen är det ju tvärtom. Man borde unna sig nåt gott medan kroppen bränner lite extra. Så ikväll öste jag på en massa sallad, soltorkade tomater, oliver, fetaost, avocado, balsamico och kycklingbröst. Det blev lite overkill. Jag får nog fortsätta med det imorron på lunchen! 😀

Det var egentligen sovdags för små tvillingar, men de små liven satt helt tyst och sög på gurka. Som om deras liv berodde på de där små gurkbitarna! Hur mycket som egentligen lossnade? Tja, inte mycket, men de fick i alla fall smaka nåt nytt.

Det var en alldeles fantastisk soldnedgång, som jag nästan missade. Vårt fönster vetter åt fel håll. När jag gick till träningen hängde månen, nästan full och rund på den svarta natthilmen och Venus skymtade intill. Det blir kallt inatt, det var en aura runt den. Daggen hade lagt sig på bilen och det kändes som mitt i vintern. Ifjol var det snö den här tiden.

Jag känner mig stark och glad, glad över att jag kan träna och att twinsen är på utsidan av magen! Men det där med kondis ska vi inte prata om. William har ramlat eller busat igen på dagis så han slagit sig och jag vet inte om jag ska oroa mig eller inte, men han ramlar jämt, det lilla livet. Man måste ju få klättra och göra misstag, men ändå skulle jag vilja bespara honom från så mycket.