Stillhet

Det är fredag! Hurra! Fast egentligen innebär det ju inte så märkliga saker för vår del. Jo, alla i familjen är hemma på helgerna, vilket brukar innebära ännu mer kaos.

Men idag får det vara kaos! Det måste det få vara ibland. Och egentligen skulle vi ha gått på babyrytmiken, men jag struntade i att vara duktig och släpa ut ungarna, som ändå ville sova just då vi borde ha gått upp – och stannade hemma. Ibland måste man strunta i att vara hurtig. Glada ungar har jag ändå! Kanske ännu gladare för att man slipper stressa. Vi ska ändå ut senare idag, när vi hämtar storebror.

Jag skulle ge dem banan till efterrätt idag. Alltså vanlig mosad banan, inte nån purégrej. Det var ingen höjdare! Milja kräktes upp all banan och en del mat så det blev klafsigt värre! Men vi sörjde inte för det, vi torkade bord och barn och fortsatte med en fruktburk.

Okej, jag ger inte dem färsk frukt, men de får en massa färska grönsaker. Vissa tycker man ska vänja ungarna att tugga, men hur tuggar man med en halv tand – som Milja har? De hinner nog ändå, tycker jag och väntar med bananen ett tag till. Dessutom kräks man ju lätt själv/får kväljningar av att äta för mycket banan. Jag applåderar istället det faktum att de äter riktigt bra än så länge.

Det ser kanske ut som om det är väldigt lugnt och skönt här hemma. Jag ger ju en helt skev bild av mina vilda ungar. Väldigt ofta ser det ut såhär:

… för det är alltid nån som är på väg nånstans. Eller såhär:

Han har liksom nåt vilt i blicken, den där killen!

Ibland stannar de faktiskt upp ett par sekunder för att fundera över livet. Eller färger. Eller kanske de finurlar på huruvida kärran har bakhjulsdrift eller inte. Och lånar morsans paket. Varför är plast och kartong alltid så väldans intressant?

Dagens garn: Fyra nyanser av höst, med lite inslag av rosa. ^^

(Casbah Sock: överst i Smoke och nere; Moondust)

Njut av helgen, det tänker vi! 😀