Baddarna

Det är så mycket jag vill hinna med. Men det blir inte riktigt alltid så. Däremot är jag glad då jag hinner vara med bara William också. Han var ju faktiskt här först, men är lika mycket älskad som alla mina barn (det känns faktiskt roligt att säga ”alla” och inte ”båda” eller ”mina tre”.^^)!

Så vi badar. Och plaskar och stänker. Leker med en liten hink och en trasa. Han skrattar ihjäl sig åt att en flaska gör pruttljud och jag är rädd att han ramlar och dränkar sig i den där lilla badbunken, där han fortfarande sitter. Fast det gör han inte. Istället blöter han ner mig, öser skum, och slutligen vill åka kana på magen, på golvet. Vi diskuterar saken lite grann och kommer fram till att det inte är sådär jättepoppis.

Vi läser saga, stryker hår och kliar rygg och så somnar han, min lille hjälte. Min hjälpreda och goda vän. Jag tänker på att han ska bli vuxen en dag och fattar ingenting. Att det här ska vara ”hans lyckliga barndomstid” och jag blir lite skärrad och glad och rädd-yr på en gång. Ska jag vara delansvarig för nåt så fint?

Samtidigt pågår febril verksamhet i köket. ^_^

Isaac somnar supersent ikväll, kvart i tolv. Där var den egentiden. Man undrar genast om nåt är fel och vill hjälpa, men känner sig lite handfallen. Hur ska man veta vad som är fel och inte när de är såhär små? Det är bara att vänta och se, alla gånger. Och inte hann jag med nåt stickcafé idag heller, men sånt är livet. Jag har ju mina underbara, fina ungar, som ligger och snuttar i sina sängar.

Fast dom skulle gärna få sova bra också. De är på nåt sätt ännu mer underbara då. 😉