Skip to content

Mat och regn

27 oktober, 2011

Regn, regn utan hägn. Gråa, tunga disiga moln ligger över marken och vrider ur sig fukt som ur en gammal skurtrasa. Blä, så tråkigt väder.

Det tyckte inte ungarna, som ville sitta uppe och kolla runt sig i vagnen. Milja ville stå, vilkte inte lyckades så särdeles bra. Sen ville hon ligga, men det var skoj i cirka två sekunder.

Det var i alla fall skönt att vara ute, trots att jag såg ut som en dränkt katt när vi kom in. Jag försökte hitta en färggrann bild. Ungdomshusets vägg var det närmaste jag kom.

Jag kokar mat, mat och mat. Hur kan nån göra det här frivilligt och dessutom tycka det är kul? Milja är ledsen för att jag hänger kläder, för att jag tar upp Isaac, för att hon måste sitta i stolen i köket. Ibland, i nåt svagt ögonblick tänker jag att det vore lättare att ha bara en bebis. Fast det vill jag inte på riktigt. Men tänk: att kunna ha en bebis i famnen och mata honom/henne, utan att den andra hoppar runt som en flaxande skrattmås medan man försöker pricka munnen. Det är alltid nån som har mat i näsan och det går åt ett par byxor per måltid. Just när jag trodde att jag hade klarat lunchen med glans, viftade Milja till skeden och fruktpurén sprätte över mitt ben, över hennes kläder, över golvet och på Isaac.

Det är inte så glamoröst alla dagar.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 27 oktober, 2011 07:02

    ”…utan att den andra hoppar runt som en flaxande skrattmås medan man försöker pricka munnen. Det är alltid nån som har mat i näsan och det går åt ett par byxor per måltid. Just när jag trodde att jag hade klarat lunchen med glans, viftade Milja till skeden och fruktpurén sprätte över mitt ben, över hennes kläder, över golvet och på Isaac…”

    Förlåt, men jag måste skratta, det låter så komiskt, du skriver så målande. Så…yrt, med mat i näsan och den matkrigande Milja och så ser jag framför mig hur du siktar och siktar med skeden i en babymun som far fram och tillbaka som en sådan där rörlig älgskyttetavla 😀 😀 Hoppas du sparar alla de här texterna så barnen får läsa sen! Önskar så att bloggar hade funnits för länge sen, så jag hade fått läsa sådant jag har sagt och gjort. Finns en del i min ”Min Bok”, men inte på det här sättet. Inte såhär sammanhängande och mycket. Ps! Vad Milja är söt där hon kikar ur vagnshörnet:)

    • 27 oktober, 2011 09:51

      Tack för din långa kommentar! Ja, man måste flabba ibland. Jag gjorde detsamma efter ha läst det du skrev. Skratt smittar även via ord. ^^
      Jag kanske inte skrattar just när jag matar, men man måste ju dra på munnen. 😀

      Det skulle vara roligt att sammanställa allt i en bloggbok, men tja, hur gör man det på nåt enkelt sätt?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: