Den duktiga mamman

Det pratas mycket om jämlikhet och att man ska dela på föräldraskapet. Ändå blir det ett himla hallå när mamman åker iväg utan sina barn och är några dagar för sig själv. Ja tänk, den ansvarslösa mamman lämnar barnen åt sin underbara svärmor och den duktiga pappan, som gör ett alldeles utmärkt jobb och klarar det hur bra som helst.

När pappor åker nånstans utan barn, blir det sällan några skriverier. Varför är det så? Är pappans roll mindre värd? Han är väl inte mindre oumbärlig än mamman? Det kanske till och med kan vara tvärtom ibland.

Jag åkte iväg ett par dagar för att få gå på toa i fred, sticka, virka. För att träffa min farmor, som fick en stroke alldeles nyligen. För att vara med min pappa och mamma, som båda har haft cancer och det är inte någon självklarhet att de finns i livet. För att hjälpa dem, för att umgås och prata, för att vara med mina systersöner och träffa min yngsta syrra, få ta en liten del av hennes liv och agera förare åt dem till diverse aktiviteter. För att vara någon annan än den där mamman som kokar mat åt sina tvillingar.

Det blir ganska självklart efter ett par dygn, att mitt liv känns väldigt konstigt utan mina barn. Ja, herregud, vad vore jag utan mina barn?! Ingenting! Och det säger sig självt. Men då tänker jag också på dem som väljer att inte får barn, eller de som helt enkelt inte kan få barn. Vad blir det av dem? Är de för evigt dömda till misslyckande, är de alltid ”de som inte kan få barn”? Eller är de helt enkelt människor precis som vi som har barn, men med ett annat liv, andra prioriteter och uppdrag?

Det pratas mycket om hur duktiga nutidens föräldrar är. Att man bränner sitt ljus i båda ändarna. Det är just det jag förhindrar. Jag åker iväg ett par dar för att göra något annat än att byta blöjor, torka uppnyst mat, byta kläder, tvätta och diska – och de enda kommentarer man får är ”Var är barnen”? Det är en självskriven fråga, men det känns också som om folk faktiskt (ja, den här gången tycker jag det är berättigt att säga) är avundsjuka. För att de inte har den där möjligheten, för att de inte får sova sina nätter och blahaa. Blahaa.

Jag kommer inte att kunna fira jul med mina föräldrar. Vi ryms inte hemma, det går inte. Kanske över nyår, vi får se. Min pappa ska opereras om en vecka. Det skulle väl vara en sak om jag går ut och festar som en tok (vilket säkert inte heller är fel), men jag sitter hemma och sorterar mormors virkade dukar, stickar grillvantar och hjälper syrran med långa matten.

Friskvård och ork handlar om att våga bekänna sina svagheter och ta emot hjälp och stöd av de som finns inom ens krets. I mitt fall, min duktiga svärmor och pappa Mika. Och mina härliga barn. Mina ljuvliga, underbara barn.

Ska ni inte passa på att racka ner på hemska Linn som åker iväg utan sina barn? Ja tänk, så hemskt. Lämna ungarna åt bara pappan?!