Garnäventyr
Det var en gång en stickande mamma, som stickade och virkade helgen lång. Och matade katten med maskmedicin, så han blev slapp och glad och till och med sov intill henne flera timmar på morgonen.
Och så blev en grillvante äntligen klar. Den har legat och väntat på att bli färdigvirkad länge. Katten, han rullade ihop sig till sin sedvanliga kattboll och spände ut tårna mot brasan. Åh, så skönt med värme.
Den resande mamman hälsade på sin mamma i vävstugan och pillade med små trilskande trådar. Och fick nästan färdigt en ny liten strumpa åt sin lilla dotter, som snart växer ur de gamla tågsockorna.
Här virkas vantar och mormorsrutor. Jaha, såhär ser det ut när man virkar en ruta av Linnut-garnen. I det här fallet Duva/Kyyhky. Då vet man det.
Nu vilar vinden, nu slumrar solens öga. Över vidderna spänner sig en mjuk dimma och aftonrodnaden har gått till ro. Ett tåg stånkar söderut, mot en ny dag. En dag med full fart och nya krafter, tillbaka till vardagen.
Den stickande mamman drömde och önskade att hon hade en portal, som man kunde kliva genom och hälsa på, lite sådär sporadiskt. Nu blir det allt på en gång och tjingedong! Tänk om man kunde sprida ut den här lediga tiden, lite oftare. Men man kan verkligen inte få allt. Nu såg hon fram emot nya vardagar och nya tag, för hon saknade sina barn. Långsamt ringlade sig tåget fram genom natten, som en lysmask mellan skogar och sjöar. Minns att man måste skiljas, för att kunna mötas igen.Godnatt platta Pampasland. På återseende.
Bittes blogg 
Se där en riktig livsnjutarfrass!
Ja verkligen! Stor och fet har han blivit också. 😀
Jag ser potetial för grillvanten att bli en drake, krokodil eller orm, med knappögon och en tunga. Men det kanske du har tänkt. Jag bara skummade igenom texten o tittade på bilderna. Sitter egentligen och jobbar, men har håltimme så jag tog en liten tankepaus. 🙂
Vilka bra förslag! Fast min inspiration rann ut. Vanten stannade kvar, men blev i alla fall klar. Drake hade varit roligt att göra, men jag fick lite handkramp efter att ha suttit flera timmar med Eskimo Drops Ice – ett trögt och tungt garn, men det blir fint!
Åh, tänk om man skulle ha all dendär tiden över till handarbetandet!
Jag antar att du också gjort en massa annat förstås, men dendär tiden att färdigställa halvfärdiga saker är ju sånt man bara drömmer om, speciellt om man är omgiven av människor som förstår ens stick- och virkbehov 😉
Mina två dagliga halvtimmar på bussen är min privata handarbetstid, det är inte mycket, men jag får i alla fall vara ifred!
Jag hann börja på ett par (två) andra sockor också. Jag borde ha hållit mig till ett par, men kunde inte. 😀
Bra med resor när man kan använda dem sådär, fast det inte alltid är kul att resa. Jag gjorde likadant när jag bodde i Stockholm, fast då höll jag på med sudoku eller så läste jag och lyssnade på musik i T-banan.
Är tågstrumporna så superbra att hålla på fötterna (förutom att de ser häftiga ut) som många säger? Om, så kunde jag försöka få till stånd ett par eller två.
Ja, jag tycker de är bra, eftersom jag använder dem hela tiden åt ungarna. Men nu håller de som jag gjorde när jag var gravid, på att bli för små. Ska göra nya, åtminstone ett par.