När man inte har tid att blogga, men tar den ändå

Jag fuskade med promenaden idag, eftersom det blåser ner regn och löv! Tyvärr var det inte särskilt mycket lättare att parera ut vagnen mellan leksaker, bord och genom balkongdörren. Och dessutom dra den där en stund, det finns inte så mycket plats. Men – jag blev inte genomblöt och hann sitta i fred ett litet tag, när de sov sin halvtimme eller vad det nu blev.

Tjeeeenare morsan! Har du tråkigt? Jamen du kan underhålla mig!

Den här tjejen är verkligen på G. Hon vill helst stå, sitta (kan med stöd) och ligga på magen. Inte på rygg. Absolut inte på rygg, nej nej! Sitta i famnen går bra ett tag också. Men brorsan, han är hur nöjd som helst med att sitta och smacka i sittern. Ibland vill han inte ens vifta med en leksak – för han har kommit på att den låter, om han håller i den och gör fart i sittern med fötterna. Smarta ungar! 😀

Däremot börjar det blir lite knepigt med underhållningen. Ibland önskar jag att en av dem sov i taget, men nu har de prickat in ett par korta sovturer samtidigt. Vilket är bra, men då rusar man genom blöjbyten, leksaksupplocklande, matande och allt, utan att hinna med så mycket bebismys. Nåja, kanske senare ikväll. Efter mat och en massa handlande (huu, jag grämer mig fortfarande för mängden som måste handlas) och sen. Kanske. Efter att William sover. Fast då kanske de också sover själva.

Min sjal då? Jodå, den blev färdigstickad och når runt halsen och tillbaka, men jag hade velat ha den lite större. Nån av ungarna har suttit i famnen nästan hela tiden, så jag har tappat maskor och kommit av mig i mönstret, börjat om och börjat om. Men det blev rätt bra trots allt. Nästa sjal får dock bli längre och större, när nu det blir. Det här garnet är i alla fall helt underbart! Det är trots allt första gången jag gör en sjal på rundstickor och med såhär mycket mönster. Och nej, den är inte blockad än, så den är lite för trasslig och ooplatt.