Sexmånaderskollen

Hej, jag heter Milja och jag är sex månader. Eller egentligen sex och en halv, men vi var på rådgivningen idag. Jag är ganska lång, 68,5 centimeter över havet och jag har växt som tre centimeter sedan en månad tillbaka! Nu väger jag 7,2 kilo och jag är bra på att stå upp, äta och se på när farsan dansar. Musik är skoj! Jag gillar saker som prasslar, att slänga grejer på golvet, att skräna högt och krafsa på min tvillingbror. Jag tycker inte om mössor eller när det är för trångt i vagnen eller bilskyddet. Jag säger mest koija-koija och jag rullar runt jättesnabbt! Min storebror är en favoritperson, såklart!

Hej, jag heter Isaac och jag är lika gammal som min syrra, såklart. 😀 Många tror att jag är längre – och det är jag också! 69,3 centimeter, så det så! Jag väger nästan exakt 8 kilo och gillar speciellt efterrätter. Jag pratar gärna och skrattar högst, haha! Jag säger dlädd-dlädd, dlää, eller smackar med läpparna och kan också skräna lite, jag har ju lärt mig av syrran. I mitt rådgivningskort står det att jag är ”en nöjd kille”. Det stämmer bra det, en riktig livsnjutare, skulle jag påstå. När vi åker bil sjunger jag entoniga visor, för det är mysigt med bilturer. Jag gillar att sova som ett X, men när jag är vaken är jag lika bra på att slänga runt mig saker som syrran! Fast allt som är lite mjukt och härligt, som mammas fingrar, biter jag i så mycket jag kan! Det är jag som är A-bebisen på alla sjukhuspapper. Det betyder att jag kom ut först ur mammas mage, men hemma bryr vi oss inte så mycket om det. Dessutom minns hon ju inte det själv, hon sov ju och pappa var inte där när det blev så bråttom med snittet, men läkarna skrev så i pappren, så vi får tro dem! 😀

PS. Jag gillar egentligen inte att skriva berättelser i jag-är-form om småbarn, men ibland tycker jag det passar ändå. ^^ DS.