Skip to content

Upp och sen ner

22 september, 2011
tags: , ,

Jag tyckte vi gjorde ett bra jobb idag, hela familjen! Jag kockade en massa mat, bebblorna är nöjda och glada, de har badat, Mika har handlat och avslutade det jag inte hann dammsuga, när en av bebblorna började gråta. Tvätthögen har minskat drastiskt och det var skönt att se att det blev rent på golven. Jag har burit den fram och tillbaka, alla saker är undanplockade och till och med soffan är fin.

Sen kommer den där långa kvällen. Då klockan är halv nio och jag har varit superpedagogisk – tills nu. Det är slut på tålamod och det kommer bara tårar och jag blir arg för minsta sak. William provocerar mig tills jag slutligen blir arg och inte orkar hålla mig. Pappa får läsa. Bebblorna sover inte på länge än – varför sover dom inte?

Jag tycker det känns så evighetslångt och svårt att njuta av allt, när ryggen gör ont och jag inte riktigt hinner äta eller gå på toa själv eller nånting, utan att någon gråter eller frågar efter mig. Jag bryr mig inte om att ”det blir bättre när de är större”, för man ska ju leva nu! Inte om fem år, eller tio, eller femton!

Till råga på allt går en massa saker fel. Jag såg att HSS Media utan förvaring har tagit bort gammal.bloggen.fi, det vill säga alla mina gamla blogginlägg, som jag länkade till och läste ibland. Utan att säga nåt. Ja, jag vet att det är en gratisportal, men nåt ska man väl ändå kunna kräva? Och man har inte ens nåt alternativ, så man skulle kunna betala för att ha innehållet kvar. Jag vill ha saker som fungerar. Vad händer med den här bloggen om några år, ska den också bort då?

Jag försöker sticka en sjal, men krånglar och mönstret ser knasigt ut. Det går att sticka fast bebblorna sitter i famnen (bara den ena sover) eftersom det är rundstickor, det är inte det som är problemet, utan att jag inte klarar av mönstret. Nånstans kommer det en extra maska eller så hade jag fel i början och till sista har kastade jag hela sjaleländet på babygymmet och var ledsen och besviken! Det var ju så kul, det gick ju så bra först! Huh, nya tag imorron kanske? Och lite baklängessticka. 😦

Till slut somnar alla barn. Nästan. Klockan är över elva när Isaac fortfarande är vaken. Suck. Det är långa dagar ibland (och varför ska de vara så otroligt söta när de ska sova, så man inte ens kan bli arg på dem? :))

Allt detta ihop med en smula tristess, bara ramlar över mig och jag vill göra eget, ta en ledig dag och bara kunna softa, men det finns inget sådant. Och jag har ju haft ledigt! När man sen verkligen har ledigt ett tag, ska man försöka klämma in så mycket annat program som möjligt, det är ju löjligt. Jag räcker inte till.

Jag sätter in en bild på mig själv där jag är glad, så att det här inlägget inte slutar så superdeppigt. Man ska vara glad för att man inte har en man som slår en, som nån sa i ett forum, där det var nån som beklagade sig över vardagsproblem. Ja, f*n, det hjälper ju att tänka så. Tönt. Aldrig mera forumsnack.

Dagens låt: (som jag antagligen spelar sönder just nu)
Den svenska björnstammen – Vart jag mig i världen vänder

Amen för den. Jag skrev förresten samma första rader i en dikt nån gång på 90-talet. Vart jag mig i världen, står jag här med tomma händer. Fast sen fortsatte jag med nåt annat.

Annonser
10 kommentarer leave one →
  1. 22 september, 2011 10:02

    Åh..så fina bebblor!
    Inte undra på att du är slut sen, när du har så där mycket på schemat….dra ner liiiite på kraven..så kommer orken tillbaks..förresten så ska du väl snart komma till oss och förlusta dig…det ser vi fram emot!
    Fast, en o annan bebbla borde du ju ta med dig..som kan få bli kvar här sen…hos tant Gina ;)) …hehe..näää…jag misstänker att du är lika snål på dina bebblor som jag var…
    Njut nu bara…snart är de 2 m långa drasuter…. 🙂 fast jag kan intyga att de är lika goa för det…

    • 23 september, 2011 07:33

      Ja du Gina, det var en dag av det längre slaget. Det brukar inte vara såhär mycket hålligång, för då skulle jag inte orka varje dag.
      Det vore faktiskt kul att ta med dem, men då borde jag ha en nanny med mig också. ^^ 😀 Jag fasar för när de ska börja dagis, det vill jag inte!
      Härligt, det ser jag också fram emot!

  2. 23 september, 2011 03:13

    Hur länge sover de på mornarna då sen?
    För mina somnar ju på kvällarna, ren 7-halv8..men sen är de vakna fem på morgonen..så jag vet inte riktigt vad som är värst?!

    • 23 september, 2011 07:30

      De sover till sju, fast ibland är de vakna på natten vid fyra, fem. Speciellt Milja den senaste tiden. Jag vet inte vad som oroar henne.
      Jag tycker det är värst att behöva gå upp supertidigt, huu! William vaknade fem eller halv fem en hel sommar, innan han fyllde två och jag var helt borta. Jag somnade på soffor och gick bara och längtade tills han skulle somna och sova på dan.

  3. vardagsparlor permalink
    23 september, 2011 07:14

    Söta bebblor som alltid 🙂 Det är klart det är tungt..det kan ju int vara annat med tre små och dessutom tvillingar. Kan int heller säga att allt blir bättre med tiden..allt har liksom sin tid. Just nu kämpar jag med en tonårsdotter och det tar en faktiskt ofta på yttersta nerven.

    • 23 september, 2011 07:32

      Ja det är tur att de är söta! Och att de sover på mornarna och somnar om, annars skulle man inte orka. Alla tider har sina motgångar, vissa värre än andra. Kämpa på, du också. Det finns inget enkelt recept, men om båda lär sig lyssna på varandra, kommer man långt. Och huu, så svårt det är!

  4. Nora permalink
    23 september, 2011 01:23

    Säger bara en sak – barnvakt 🙂 Det är ett ju ett nytt pàfund att kärnfamiljen mamma pappa barn skall fixa allt. Ta väl hand om dig.

    Snart snart skall vi äta lunch tillsammans. Men först skall denna dam vila, hade svindel igar pâ jobbet o madde skit pga sömnbrist o är nu sjukskriven tva dagar. T.o.m. barnlösa behöver ibland k a t k o s 🙂
    N.

    • 23 september, 2011 07:31

      Självklart behöver man pauser, oavsett barn eller inte. Barnvakt. Hmm, nä. Inte nån främmande med såhär små, det går inte med bara en person dessutom. Fammo och faffa finns ju och de är vi hos ganska ofta ju.

  5. inges permalink
    23 september, 2011 08:55

    Hur jag än ser på det så är du duktig. Själv känner jag mig förvånat privilegierad, hur sjutton klarade vi av alla fem? Snart flyttar minstingen, 20 år i november, ut och då blir det nog totalt slut på matlagningen i det här huset, för det är han som numera tar ansvaret, väljer råvaror och hittar på medan jag endast behöver klara av salladen och disken.
    Som vardagspärlor skrev, var tid har sina utmaningar och charm.

  6. 25 september, 2011 05:41

    Jag stör mig också på att gammal.bloggen.fi är borta. Jag återvände ofta dit för att kolla vad jag gjort nån gång när jag scrappade foton från den tiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: