Hoppa till innehåll

Vardag med tvillingar: Rådgivningsbesök

30 augusti, 2011

Jag känner att jag inte riktigt hinner svara på alla kommentarer. Men ibland är det så att jag inte har nåt att tillägg, ifall nån undrar om det. Jag läser alla, jag får dessutom mail om varenda kommentar, så jag ser dem där också. 😀

I vår serie Vardag med twinsen, har vi nu kommit till rådgivningsbesök. Det är ju inget nytt, men det nya var att jag åkte dit med dem ensam. Jag velade lite inför beslutet, det är svårare med två och jag orkar inte längre bära två bilstolar själv. Men jag vet att det ska gå, om man bara ger sig tusan på det. Lite krångligare än med en baby, men inte alls omöjligt.

Det svåraste, i alla fall för mig, är att krångla in den där stora vagnen i bagageutrymmet. Den är inte jättetung, men bred och bökig och måste in på tvären. Jag lyckas alltid klämma nåt litet finger. 😉 Dessutom sitter allt i en enda bit! Den där Emmaljungan jag hade med William var tvådelad: man lyfte loss ligg-/sittdelen och kunde fälla ihop resten. Lätt och bra. Med den här är det klurigare. Jag är lite rädd att tappa vagnen så att kugghjulsbromsen går sönder, hjulen blir sneda eller nåt. Ett tag var det så att det ena däcket hela tiden fick punktering, så fort man vände det lite snett, när man tryckte in vagnen i bagageutrymmet. Det fixade sig efter ett tag. Dessutom tog jag bort en sån där rullgardin som man kan ha över bagaget där bak – och då blev det mer plats.

Vagnen behövs för att:

1. köra tvillingarna från lägenheten till bilen.
2. köra tvillingarna från parkeringen in till rådgivningen vid stadssjukhuset

Jag har funderat på varför man inte får ta med vagnen in. Eller jo, in till sjukhuset, men liksom allra längst in. Jag tror det är aseptiska/hygieniska orsaker och del för att det inte får plats en massa vagnar i väntrummen. Nu tog jag med den ändå, förbi vagnparkeringen, och det var okej. Jag kan inte riktigt bära dem båda två samtidigt nån längre sträcka.

Det tog lite längre tid än vanligt, men vägda, mätta och stuckna, blev de små liven. Vår rådgivningskontakt är jättetrevlig. Och det var tur att hon hade en studerande med sig idag, för det behövdes när det skulle stickas. Jag hade båda ungarna i famnen, men kunde inte hålla fast benen. ^_^ Milja blev sååå ledsen (för att hon var aptrött) och grät och grät – och slocknade i min famn. Det är inte lätt när man ska bäras, kläs av och på, lyftas mellan bilstol och vagn – precis när man har somnat.

Sen åkte vi hem och jag kände mig lite som en supermamma som flög fram på lätta vingar. För att det går och för att jag kan och för att en massa saker går, bara man vågar pröva. Mina fina, söta ungar! De var så glada åt sin mat och åt massor hemma. Nu blir det snart dags att införa en ny måltid: middag. Håh hååå. Mer kladd. 😛 Men det ska gå det också. Fast jag ska vänta tills vi har två matstolar, i alla fall, det blir lättare än att mata dem i sittern, eftersom de båda har mat i halsvecken och dessutom skryklar ihop de där arma haklapparna hela tiden. Plast ska det vara! Bara de kan sitta.

Efter maten plockade vi ur disken, jag fick äta min egen mat nästan ifred, jag matade i Milja lite mer mjölk, eftersom hon blir så mätt att det är svårt att ge henne mjölk direkt efter maten. Och så borde man ge efterrätt också – hur ska allt rymmas? 🙂

Sen – sen blev det mysstund på balkongen, Milja skrattade riktigt högt och Isaac pratade på i långa meningar. Jag hann dricka kaffe och njuta av Våra Dagliga Dops.

Det känns fint när de på rådgivningen var lite förvånade av hur jag hanterade tvillingarna samtidigt. Det är inte så märkvärdigt, man vänjer sig. Detsamma vet de som har två eller flera småbarn samtidigt, oavsett ålder. Jag vet att jag kan lyfta upp en av tvillingarna till min famn, med bara en hand. För att det ofta behövs. Men jag skulle inte nödvändigtvis göra det om jag hade bara en baby. Jag kan ha båda i famnen och klä på dem byxor. Jag kan mata två samtidigt och få två att somna, men då behöver jag en soffa eller säng också.

Dubbelt av blöjor, dubbelt av mat, dubbelt med omsorg, men hundra gånger kärlek tillbaka. Mina fina barn – alla tre! Lycka att de finns och är friska!

Annons
2 kommentarer leave one →
  1. 30 augusti, 2011 05:12

    Du är duktig du!! (och jag åxå för den delen)
    Man lär sig som du skriver, att handskas med två på en gång, för man måste ju kunna det. Svårare är det väl egentligen inte 🙂

  2. filifjonkan permalink
    31 augusti, 2011 05:45

    Man lär så länge man lever! 🙂 Du ÄR duktig, och man får säga det själv att man är det! För det är du. Och jag. Så förbaiskat duktiga! De dåliga dagarna kan vara många, men de bra dagarna är ändå många fler. Älskar dej mamma, säger töserna här, ofta! Och man blir ju så varm i hela kroppen!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: