Tårtförberedelse

Det vankas stora planer här i huset. Födelsedagsplaner. Sådana där som ska vara s-u-p-e-r-hemliga och jätte-m-y-s-i-g-a. Jag minns fortfarande när jag själv var liten. Det var min mormor som kom in med presenter till mig, för hon bodde ju i andra delen av vårt hus och var således den som ofta fanns hos mig/oss. På dagen D, på morgonen prasslade hon med pappren, jag hörde henne, (för det var ju alldeles för spännande att somna om!) men såklart låtsades jag sova. Jag minns rummet, jag minns att sängen stod där i hörnet, men jag minns inte hur gammal jag var. Det var i alla fall innan jag var sex år. Och det var speciellt, för jag fyller år fem dar innan jul, så det var ju så kul med nåt ”redan då”. Jag är förresten glad att mina kids inte fyller år nära jul, det är småtraumatiskt när man är liten.

Hon bar presenterna, kanske på en bricka. Och så sjöng hon: ”Med en enkel tulipan, uppå bemärkelsedan, jag har den äran, jag har den äran att gratulera”. Hon kunde inte så många fler rader, men de där etsade sig fast och blev vår lilla trudelutt. En trudelutt som innebar glädje, värme och överraskningar!

Ikväll, på senkvällen, bakar jag tårta med Milja. Hon kan inte sova, utan har lärt sig göra fart själv i den fjädrande sittern och oooh, vad det är roligt.

– Ska jag försöka lägga henne, frågar Mika, som har burit omkring på båda twinsen, som störtgrät när jag skulle läsa för William. Han (Mika) var rätt trött vid det här laget, klockan var över elva.
– Nä, svarar jag, hon somnar väl sen ändå. För jag har tröttnat på att försöka lägga ungarna att sova om jag vet att det inte går. Bortsett från William, som behöver en vänlig knuff och hjälp på traven ibland.

Så där sitter hon, min partner in crime, och gungar och kvittrar. För prata är hon bra på. Nu väntar vi på att kakan ska svalna så vi kan skära ut en fyra. Jag har lovat William en kaka som ser ut som siffran fyra. När han fyllde tre fick han en buss. Det är inga märkvärdiga kakor jag gör – helt vanliga bara, men lite chokladmousséfyllning, grädde och jordgubbssylt. Dekorering med blå grädde (karamellfärg) och godis. Det blir bra det! Och så måste kakan ”dränkas” med lite mindre än en deciliter läsk, det lärde jag mig och så ska det vara för att den ska bli saftig.

Receptet, tja, det är anno 1984 eller liknande och funkar hur bra som helst.

Veckans husmorstips:

Ta en kopia av ett recept du håller kärt, eller sätt en plastficka runt det, så slipper du undra ”vad stod det där egenligen” om det blir kladdigt. 😀

PS. Milja somnade jättefint, efter att ha guppat på en lång stund med mig. Nu ska jag fixa fyllningen. DS.