En fredag

En vanlig dag. Jag är så trött på den här huvudvärken som hållit i sig en vecka nu. Vad är det för virus som snurrar? Eller är det bara min skalle som snurrar?

Jag sitter och nystar garn med bebblorna i köket. Det går bra, de är ganska nöjda länge. Milja vill ta i garnet. Hon gräver ner händerna i det. Jag tar fram lite garn ur gömmorna, har något nytt, försöker matcha. Lägger upp till en sjal, men håller på att bli knäpp, för att det är så krångligt. Jag är disträ och trött. Strumpmakare, bliv vid din läst, eller hur var det? 😦

Ikväll ska jag iväg och handla födelsedagspresenter åt W. Jag är inte alls taggad, men blir det kanske (eller inte) när jag kommer till affären. Han har redan markerat några intresseområden och önsketing.

Ikväll är det dags för Perseiderna igen, alltså ett meteorregn som har mest aktivitet den 12 augusti varje år. Jag kollade upp varför det heter så. Aha, det ser ut som om de kommer från stjärnbilden Perseus. Typ. Och så är det fullmåne. Crap att man inte kan fota det. Det ser aldrig så bra ut, som man själv ser det.

”Meteorregnet inträffar när jorden skär banan för kometen Swift-Tuttle. Längs med banan sträcker sig ett ”meteormoln” (det så kallade Perseidmolnet) av partiklar som har frigjorts från kometen. Det mesta av stoftet i molnet idag är ungefär tusen år gammalt, men det finns en yngre del av molnet som härstammar från en ström som lossnade från kometen 1862. Hastigheten hos meteorer från denna del är betydligt högre än genomsnittet. Meteorerna är oftast mycket små – i storlek med sandkorn – och överlever därför mycket sällan ända ner till marken.”

Bild och text lånad från Wikipediasidan.