Första maten

Idag var det premiär för kladd- och slafstiden. Med andra ord; tvillingarna fick smaka riktigt mat för första gången. Jag kokade batat. Jag har lovat mig själv att göra en del mat själv och inte bara köpa burkar. Det kostar ju en del dessutom. Jag kokade ju gröt och sånt åt William, men riktig mat kändes superkrångligt.

Det är märkligt. På något vis känns det lättare och mer motiverat att göra mat när man har två. Jag är ingen hejare i köket, men idag kände jag mig lite pruttduktig. Jag tvättar kläder, matar William, bär runt tvillingarna, kokar mat, fixar kaffe och vanlig mat, övar på att ha tålamod och resonera med William för att undvika bråk. William hänger på bra. Han åt nästan helt själv och han har börjat leka i sitt rum.

– Jag är inte ensam! ropar han med jämna mellanrum.
– Nej, det stämmer, svarar jag, du hör mig här i köket.

Det går sakta framåt. William stretar inte emot lika mycket längre. Speciellt när han märker att han måste. Han är med och matar twinsen. Men idag när de båda grät samtidigt, blev han jättesur och arg för att jag manade honom till sitt rum. Fast det får han leva med, så det så. Han har lärt sig viska när twinsen sover, men fattar inte riktigt varför de skriker så mycket och varför jag inte har nån permanent lösning till det. 😉 Nu har han upptäckt Muminfilmerna, så vi ser på dem tillsammans, tvillingarna sover och jag har hunnit äta, städa i köket och diska.

Det häftiga med att vara förälder är att man lär sig nya saker om sig själv. Jag tror inte att någon är född till att vara mamma eller pappa, utan man växer in i sin roll, med olika förutsättningar och olika snabbt. Det spelar ingen roll om det är ett, två eller sju barn – det är svårt eller lätt på olika sätt, precis som alla föräldrar är olika och för att inte tala om ungarna!

Anyways. Jag skulle ju prata om matningen. Vi hade inte bästa möjliga utgångsläge. Twinsen höll på att bli trötta, men båda smakade maten utan att kväljas. Jag trodde Isaac skulle vara den som var mer glupsk, för han har varit med med mjölken. Icke. Det var Milja som gillade purén. Några skedar var, vi fortsätter imorgon.