Drömmen om garaget

Vi har blivit experter på logistik här på kvällarna.

– Ska vi se på Smallville ikväll? frågar jag.
– Okej, men Milja sover inte.
– Isaac sover, vi kan flytta honom till hans egen säng.
– Ja, jag ska bara flytta William först.
– Mikaaa, Milja bajsar!
– Ja, jag hörde, men jag flyttar ju William. // Nu är pojkarna i vardera säng. Hörde du mig?
– Mhmh… mumlar jag mitt i ett blogginlägg. Jag har svårt att prata när jag skriver.

Och så är tjejerna vakna och farsgubben. 🙂

På tal om förflyttning. Närmare bestämt när man slutat flytta på sig. Parkeringsstrul.

Det tycks vara väldans invecklat med parkeringen här, att få en plats där man ryms. I vintras begärde vi en parkeringsplats och fick då en som låg längst in på den raden, intill en driva. Man kunde nätt och jämt köra in bilen på platsen, sen var det så höga drivor på ena sidan och så trångt intill den andra bilen, att man inte kunde öppna dörrarna!

Vi påtalade detta och fick en annan plats. Som var upptagen. Mika fick en Arga Lappen på rutan, typ: ”Nästa gång kan du väl prova parkera på din egen plats”. Men va tusan? Vi fick ju den där platsen av disponenten! Det är de som ska ha koll!

Så vi bestämde oss att parkera på besöksparkeringen. Men den ligger ganska långt från hemmet. Okej, 200 meter är väl inte superlångt, men det känns som ett maratonlopp när man drar omkring med två små barn i knöliga stolar och ofta matkassar (Nan.. Urk. Välling, mjölk, pust!)

Under försommaren höll de på och grävde upp besöksparkeringen, då kunde vi inte parkera där heller. Vi ställde bilen nära skolan, vid ett område som var avspärrat och avsett för de fordon som jobbade med rören eller de som måste flytta bilen. Och så fanns det en kort länga där vi var osäkra på om det var P-skiva eller inte. Det var också lite närmare vår dörr.

Nu vet vi. Men att det ska vara såhär svårt att parkera vid sitt eget hem, det övergår mitt förstånd! Mika ringde killen som ska fixa p-platser igen, för tre dagar sedan och tror du att vi hört nåt av honom? Nix pix! Varför ger de då böter för att vi stor på en P-plats där man får parkera? De har inte heller någon förståelse eller nån plats för en familj som behöver lite mer än fem centimeter utanför dörren, eftersom vi har tre barn. Det finns ju platser på parkeringen som ligger i utkanten, alltså så att man bara har en bilgranne åt ett håll. Såklart vill ingen byta.

Det är andra gången på några månader som vi får böter på vår egen gård. En annan gång skulle vi lasta ur saker, vi hade varit och handlat och glömde bilen här nedanför dörren i tre timmar. Jag vet, man får bara lasta ur i tio minuter, vårt fel. Men osis att de skulle kolla just då. Blä vad jag ogillar att ha bil, trots att vi verkligen behöver den. Eget garage med tak och plats – en utopi.