När man inte hinner
Jag har inte tid att blogga. Här är det fullt ös. Resan upp gick bättre än väntat. Twinsen sov nästan hela tiden och jag hann till och med sticka några varv. Vi missade Eva och familjen med en halvtimme, som hade stannat på samma ABC på uppvägen. Och Erica och hennes M! Attans, det hade varit roligt om vi hade kommit en timme tidigare. 😀
Saker man lär sig med barn: Att hålla en bebis i famnen, eller två och samtidigt skära mat.
Här försöker mina armar räcka till alla springande, plaskande, busande eller gråtande ungar. Kusinerna har jätteroligt, det är jag mest glad över! Fast W har lite svårt att lugna ner sig när allt är skoj och så kul!
Eller om vi säger såhär: Han har ett par badbrallor som det står ”Älskling” på. Just nu är han inte det, lite milt uttryckt. Fast kanske kidsen har lugnat ner sig lite efter dagens badkrig. William sover sju timmar per natt. Jag tycker det är för lite när man inte ens fyllt fyra och väntar mig kalabalik ikväll. I vilket skede slutar ungar lyssna? Eller har jag inte märkt det så tydlig förut?
Fast det kanske det redan är, så det märkt inte mellan varven. Ibland känns det som man är en för lite när man har tre barn och är två föräldrar och tröttheten pockar på. Ibland känner jag tårarna bränna och jag vet inte om det är för att tålamodet är slut eller för att jag önskar att jag har lite, lite mer tid att sätta mig ner och njuta av allt det underbara runtomkring mig.














Det där med att ha lite tid lider väl alla småbarnsföräldrar av..och av trötthet.
Man måste bara på nåt vis bita ihop och inse att det är en period. Ack så härlig period ändå, på sitt sätt.
Sen plötsligt är de stora drasuter till tonåringar som smäller i dörrar och skriker att de hatar en 😉 Vilket också är en härlig, men otroligt jobbig, tid. För en tonåring som plötsligt kramar om en och säger att den älskar en är liksom STORT 😉
Vad jag egentligen vill säga är väl att tiden går snabbt, och jobbiga perioder har en tendens att blekna bort sen då de är över, och så minns man bara det ljuvliga ❤
Ja urk och pust för vissa dagar då allt går fel. Sen går det bra igen och man blir glad och fixar alla saker! Upp och ner, in och ut. 🙂
Jotack, det lär jag få höra och uppleva. Det är inte heller enkelt. Precis som med trotsåldern finns det inget recept på vad som är rätt eller fel eller något exakt man borde göra.
Och skönt att bara minnas det fina, det är ju så det ska vara!
Milja är så lik sin mamma i motsvarande ålder att både fammo och faffa ”kände” fel! Ha en bra fortsättning på semestern!
Tack! 😀 Jo, det finns lite likheter när man ser på vissa foton. 🙂
Åh, vilka härliga bilder! Frassin är lika fin och välmående som vanligt, ser jag. Hoppas barnen är snälla mot honom…
Milja är väldigt lik dig när du var liten, man ser inte någon skillnad alls.
Tänk, att du till och med fått en närbild på en krank, ja, den ser ju fin och gracil ut så här på bild, men attan vad man är trött på krankan.
Jag tänkte faktiskt lite extra på dig när jag la upp frassbilden. 🙂 Jodå, frassen är klok nog att hålla sig undan barnen, om de blir för ivriga. Men de kan vara snälla också. Det är bra att han går undan, så kanske de fattar att man måste sitta stilla om man inte vill bli riven. Fast Bambam klöser eller biter aldrig. Möjligtvis om han skulle bli skrämd.
Det är flugorna som är värst här nu egentligen! De kranka krankarna har väl stärvat i värmen. Nå nej, men de har faktiskt inte varit lika hemska som i början av sommarn.
men sååå spookey, du lägger ut en bild av dig som baby och idag gjorde jag det, hahaha. Utan att veta ens.
Ja, jag såg det i din blogg, efter att jag skrivit mitt inlägg. 😀 Lustigt det blir ibland.