Sådär som mornar borde vara
Jag vaknar av att Isaac ynkar lite. Men han sover fortfarande. Klockan är halv sju och jag har inte hört ett pip av twinsen sedan vi la dem sent igår kväll. Därmed förkastar jag alla teorier om att barn sover bra för att dom har ätit tillräckligt eller för att dom sover med eller utan täcke (Milja sov utan, Isaac med). Milja var jätteledsen igår och var vaken efter tolv och grät, men Isaac somnade halv elva. Vilken lyx. Och vilken kontrast gentemot gårdagen. Jag matar en unge i taget, går själv upp och äter frukost i lugn och ro, värmer välling åt W och väcker honom med det. Sen hinner vi läsa en bok och pappsen får duscha ifred, innan det är dagisdags. William till och med pussar mig innan han går – och kramar hårt.
Okej. Vad är det för lurt här, vem har bytt ut mina ungar? 🙂 Jag älskar måndagar.


Men herkas, lilla Miljis som inte ville äta nåååååt igår kväll…först 30 o sen två timmar senare 50 ml….. O sen sover hon hela natten? (Ja, det där kan man ju faktiskt kalla hela natten)
Konstiga underbara barn vi har.
Jag fattar ingenting heller. Hon åt 130 när hon vaknade, sen sov hon lite mera. Jag kommer att bli så besviken om de slutar sova bra. 😛