Fotopromenad #3

Har ni tänkt på hur svårt det är att leva i stunden. Jag menar, exakt nu. Nu.

När jag satt och gullade med tvillingarna idag, tänkte jag på det. Och så märkte jag att jag inte tänkte bara på stunden, utan jag tänker framåt.
”Jaha, när kommer Mika hem. Det är måndag, det kommer den där Jakob Falk-filmen ikväll… Kanske jag skulle hämta den där mackan i köket… När somnar den här killen?”

Varför i hela friden tänker man inte bara på att man gullar med sitt barn? Det är ganska svårt att rensa tankarna och tänka på bara en sak, trots att man njuter av stunden.

Barn lever i nuet. Vi tänker: ”Åh nej, nu ska vi dra med dom till dagis, det kommer att bli kris vid dörren igen”, medan barnen inte tänker längre fram än till att gå ut genom dörren. Cesar Milian, ni vet, han med hundarna, pratade om det där med en tjej som hade problem med sin hund. Den attackerade sin egen spegelbild när de skulle gå ut och hon var hela tiden rädd för vad som skulle hända när de gick ut, om brevbäraren kom eller om nån annan hund kom.

Det löste sig bland annat genom att hon tog det lugnt och tänkte på den plats där de befann sig just nu. Vid dörrkarmen, vid spegeln. Andas, ta det lugnt. Ett ögonblick i taget. Det satte igång tankarna för min del, för det borde funka på samma sätt som dig.

Idag har Milja varit jätteledsen. Hon har nog pruttkramp, kom jag fram till. Stackars lilla tjej. Hon och Isaac turades om att gråta, så jag har burit dem hela dan. Jag trodde jag hade fått ont över bröstet eller hjärtkramp, så jag fick lite panik med ticshyperventilation… men det är ren trötthet i musklerna. Skönt, fast ändå inte. 😛 De är tunga de små liven, de väger ju lika mycket tillsammans som sambons kahvakuula, 12 kilo och den orkar jag knappt lyfta!

Ett hav av jasminblomster, underbart!

I löv you, sa lönnen. Näver, sa björken.
(okej, den var gammal 😛 )

Det blev alltså fotopromenad med två ledsna twins ikväll. Hjälp va de har skrikit. Hoppas natten blir bättre. Och hoppas att Johan Falk-filmen textas.