Riktigt bra

Jag har inte varit någon inbiten fan av Johan Falk, Beck-filmerna eller nån av de där deckarna. Några har det blivit, som ”Sprängaren” och sen såg jag filmen, men de har inte lämnat något bestående intryck. Förrän på senare tid. Jag är säkert bland de sista människorna som upptäcker eller återupptäcker Wallander, Van Veeteren och Beck. Och Johan Falk.

Ikväll såg vi G.S.I., Gruppen för särskilda insatser. Ruggigt bra, jag satt som klistrad vid TVn! Jag som inte skulle bli nån sån som gillar deckare. Tur att man kan ändra sig.

Det enda som förbryllade mig i början var att Mikael Tornving spelade en polis. I alla andra program jag sett honom (mest Parlamentet) skämtar han om allt, så det kändes svårt att se honom som seriöst. Men det gick. Som sagt, man vänjer sig och vänjer om sig.

Nu blir det valomerkki i den här kåken, sent omsider. Jag tror jag ska sätta på Unchained Melody med Righteous Brothers, så blir det preciiiis som gamla goda tider när man var ute i Jeppis*. Nästan i alla fall.

*) Det var den sista låten som spelades på Melody/stadshotellet, åtminstone när det var samma DJ på fredags- och lördagsnätterna.