Resa
Nu är vi vi här! I vårt kära Österbotten. Jag vet inte om det är dumdristighet eller mod att åka med såhär små. Men kick för självförtroendet att se att man klarat av det! Helt lätt är det inte. Bebblorna ville självklart äta just när jag skulle byar tåg i Tammerfors. Och samtidigt. Inte ville de vänta på att mjölken skulle värmas heller, o nej, vad är det för larv när man är van med mikro? Det var lite klurigare än vanligt att mata dem samtidigt, det är ju lite trångt och bökigt på ett tåg. Men allt går om man vill! 😀 Jag var inställd på att resa på bebisarnas villkor.
På kvällen var det allmänt bebiskaos. De blev en superskrikig kväll. Antagligen känner de av förändringen eller så hade de magknip. Det blev också klart på kvällen vem de föredrar ska trösta. Mamma. Trots en massa famnar. Fast det känns ganska fint och värdefullt.
Jag är ändå superglad fast jag är trött. Den bankade huvudvärken gav med sig och vi hoppas på en lugn natt. Här sugs det vilt på nappar! Jag bloggar från mobilen och är glad att vara där det finns många andra famnar. Även om twinsen föredrar mig, är det skönt att vara med familjen. Jag hann till och med sticka en del på en strumpa idag, hurra! Jee för Österbotten, mitt andra hem.
Bittes blogg 
Jag vill nog absolut kalla det modigt! Själv tvekar jag gällande om Melker (eller ja, hans mamma) ska klara av en bussresa till Kelviå tillsammans med ett gäng andra mammor och barn 😀
He gar no, men man måst väni se na liiti. Om int bååni, så mamman. Ja veit hur e er. Int ere så ”bara eitt bån” helder, he räcker no he å!
Duktigt gjort Bitte! Jag har ju själv också gjort samma resa med mina barn när de var små och det är inte det enklaste,fast man bara har EN baby! Men bra att de blir vana med att resa så går det som en dans nästa gång. Ha det sååå skönt därhemma!
Nåmen tack. Det är inte så bara med ett barn heller. När man har två som är lika stora kräver de ju samma saker. Det vore annorlunda om den ena var ett år större. Hellre har jag det på det här sättet, än så länge i alla fall. Återkom när twinsen är ett år, haha! Då blir det full rulle på ett annat sätt. Jodå, här njuts det!
Duktiga du..det är som du säger..vill man tillräckligt mycket..klarar man av det mesta. Härligt för dig att vara hemma i Österbotten. Ha det så bra 🙂
Det omöjliga tar bara lite längre tid, eller hur var det ordstävet gick? 🙂
Vilket sammanträffande, det är jag också med mina flickor. Du är tuff som reste iväg med så små bebisar! Jag hade händerna fulla med 11 mån. och 2,9 mån… Njut av besöket! Det göra jag 🙂
He jöutas no att sitta i lekvagnen med två också. 😉 Jag satt faktiskt hellre där nere och fajtades med lite skrikande barn den här gången. William har börjat knuffas och skrika åt andra barn, så det var inte alls roligt när jag senast reste med honom i lekvagnen. Plus att det var hundra andra barn där. Ha en skön visit!
Va roligt för dig att du kom iväg. Hälsa Österbotten! Är nog lite avundsjuk på dig, skulle gärna åka själv också men vägrar åka iväg med tre (gjorde det ännu med två, men nu skulle det nog inte gå). Får vackert vänta tills hela familjen åker dit på semestern.
Jag förstår att det inte går med tre. Eller tja, det går men det är lite för klurigt. Härda ut, snart blir det sommar!
Heja, heja – bra jobbat! Gick det annars bra med tvillingvagnen i tåget, rymdes den in bra?
Jadå, det gick bra. Det var mest trångt vid ytterdörrarna, inte så många cm till övers. Men det gick! Carena-kärrorna har förresten samma mått som vår Briovagn (bredd vid hjulen), det testade vi i affären när vi köpte vagnen. 😉
Va bra! Då vet vi att vi också ryms in 🙂 Ska ta en tur till Helsingfors med tåg sen i sommar är det tänkt.