Arga lappen

Jag undrar om det här är det som kallas ”snälla bebisar”? 🙂 Egentligen är det ett ganska klumpigt uttryck. Vad då snäll liksom? Alla barn och bebisar är snälla, att vara elak är något man lär sig när man blir äldre.

Inatt var vi fem i vår sovrum. Det är lite på den trängre sidan, men det går, även om alla ska trycka ner sig i samma dubbelsäng emellanåt. Milja är den som brukar klara sig bäst i egna sängen, Isaac är famnbebisen som inte alltid somnar på egen hand. Då tycker jag synd om Milja som ligger och sover så ensam. Fast det är inte synd om henne! Så ligger ju de flesta bebisar. 🙂

Jag har också kommit på ett fungerade system för att mata dem samtidigt. Hittills har de faktiskt också ätit samtidigt varje gång. De har ibland sina vakna perioder på olika tider, men jag/vi matar dem ungefär samtidigt. Ibland börjar jag med den ena lite före, om den andra ännu sover. Eller så lägger jag bebblorna på en kudde och håller i båda flaskorna samtidigt. Ibland får man släppa ena flaskan och hålla ena bebisen sittande för att rapa, eftersom den andra inte vill sluta äta. Man behöver inte fundera på så mycket annan sysselsättning på dagarna än att mata, hålla och sova. 😛

På eftermiddagen singlade det in ett litet papper i brevinkastet. Det var ett sådant där passivt, aggressivt brev i ren arga lappen-anda, där det stod att styrelsen minsann hade bestämt att det är förbjudet med blomlådor utanför balkongglasen. Fy farao va arg jag blev! Varför kunde de inte ha knackat på dörren och sagt till oss? Vad är det här för larvigt beteende? Det gällde högst antagligen bara oss och vem vet om inte styrelsen varit sammankallad och beslutit detta just nyligen. När kom det här beslutet, var står det? Och varför gäller det?

Det går inte ens att gå under vår balkong, det är inte nån som kan få lådan i huvudet. Eller är det där nån allmän bestämmelse som jag inte vetat om? Det känns som om de har gått och smygtittat på oss och tänk: ”Jaha! Nu har vi äntligen nåt att bestämma över de där i fyran! Hon dammar mattor på tisdagar på städbalkongen, fy fy! Nu ska vi ge igen!” Det är ett under att inget har klagat över att vår tvillingvagn står utanför dörren, alltså i ett allmänt utrymme, trapphuset! Herkas, jag är SÅ rebellisk som lämnat den där.

Nåja, det kanske inte är så, men plötsligt längtade jag fruktansvärt mycket till ett eget hus, egen gård och Österbotten. Där skulle man få ha hur många lådor som helst utan att nån brydde sig. Men inte i betongförorten. Nej, den ska tigas ihjäl. Här ska grönskan låsas in bakom glasmurar och man ska hålla sig för sig själv. Blä.