Hoppa till innehåll

En söndagmorgon

10 april, 2011

Lite ur vår vardag:

22.50 William somnar äntligen. Jag och Mika stannar uppe en timme till, då det blir dags att mata tvillingarna igen. Milja orkar inte alltid längre än tre timmar mellan matningarna.

22.45 Mat för två små magar. Bajsblöjor, nedkissade kläder. Twinsen äter lååångsamt.

Nån gång runt 01. Sova. Alla är tysta. Halleluja.

03.30 Milja vaknar och gråter massor. Vi matar igen, nästan i sömnen. De somnar om inom en timme. Isaac gråter så han får sova intill mig. Då somnar han bra.

06.00 William kommer till vår säng, han säger att han inte kan sova. Han vill väcka tvillingarna och leka med dem. Och ha välling bums, vilket han inte får och så blir det skriiik. Ingen somnar om. W och Mika går upp halv sju.

07.00 Mata tvillingar. Milja äter superlångsamt, jag går upp och äter frukost, sen tillbaka för att vila med Milja och Isaac ett tag till. M&W ser på barnprogram. Mika halvsover, jag somnar ett tag.

09.30 Jag tappar räkningen på vem som åt vad, var och när. William kissar ner sina kalsonger för andra gången. Ren protest? Han vägrar gå och kissa fast han knappt kan hålla sig. Jag går upp, Mika får vila. W säger hela tiden ”ooj, de är så söta” om twinsen och han vill ligga nära och hålla dem i huvudet fast de sover. Jag försöker ha överseende, men är så rädd att han ska mosa de små liven. Han får följa med och byta Isaacs blöja, hjälpa till med det han kan.

09.40 W stormar in i sovrummet och ropar hela tiden på pappa, som är dödstrött. Jag får med honom till leksakerna och vardagsrummet, han ser på Den lilla sjöjungfrun ett tag, jag hamnar att ta Isaac som bara gråter och gnäller.

Långt senare: 12.30 undrar jag om den här dagen tar slut snart. Jag har hört hundra nej och mamma-är-dum, men orkar inte bry mig. W äter makaroner och nyser två gånger med munnen full av mat. Sen får jag mata honom för att han ska äta nåt annat än makaroner.

Jag är inte arg på William. Inte på riktigt. Han är liten, han är van vid att ha bara oss. Men det är fruktansvärt tungt när han sätter emot och inte lyssnar. Eller när en tvilling gråter samtidigt. Stackars lilla barn.

Imorron ska jag vara hemma ensam med twinsen.

4 kommentarer leave one →
  1. 10 april, 2011 03:16

    Kom ihåg mantrat: Det går om, det går om, det går om. (Det har räddat mej många gånger!) Och på något sätt blir det alltid kväll igen och nästa dag får man en ny chans. Styrkekram, ni grejar det!

  2. Lotta permalink
    10 april, 2011 07:10

    En dag i taget. Hoppas allt går bra!

  3. 13 april, 2011 11:51

    Och jag som klagar som bara har en baby och ett trotsande syskon. Hatten av för dej!

    • 13 april, 2011 06:10

      Det är inte så bara det heller! Jag tyckte jag hade nog när jag ”bara” hade William som gallskrek. Det gjorde mig vansinnig. Men jag klarade det och ska klara detta också. Hah! Ha det bra du med i din vardag med småttingarna. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: