Hoppa till innehåll

Träna bort monster

9 april, 2011

Anna-Maria kommenterade att min blogg hade blomstrat efter att vi fick tvillingarna. Tack, det var så fint sagt! Så känns det med hela vårt nya liv också. Det är ju det här vi har gått och väntat på hela vintern. Nu har våra knoppar slagit ut, eller håller på att slå ut, om man ska bli lite poetisk, och på väg att bli något fint. Hela vår familj håller på att sammanfogas, vänja sig och bli en, fast vi är fem. 🙂

Fast idag var jag inte sådär hemskt blomstrande. Det har varit en del tårar, både från mig och tvillingarna. Det är tyngre ibland. Och jobbigt att sova två timmar + två timmar + en och en halv timme… Det känns som en evighet tills man kan räkna med en hel natts sömn. Vissa föräldrar skriver: Mitt barn sov hela natten, men då verkade de räknat med ett eller ett par matningstillfällen. Det är kanske lättare när man ammar? Å andra sidan, idag skulle det ha känts horribelt tungt att amma båda. De skrev samtidigt eller en i taget. Antagligen lite magproblem, med tanke på den mängd blöjor vi har bytt, med varierande innehåll.

Snart har vi hela blöjlagret hemma hos oss! Prematurerna åt Milja ett tag till, nummer ett och två av Libero, nummer ett av Pampers, nummer sex av Libero åt W (för annars kan han inte göra nummer två, vilket vi inte bråkar om, utan låtar han ha blöjan, fast han annars är torr dygnet runt).

Jag skönjer ett visst lugn i William också, ett steg framåt. Visst mopsar han upp sig och vill säga emot, men han är lite nöjdare, lite gladare. Till stor del beror det också på att Mika leker väldigt mycket med honom, något jag inte riktigt orkar med i samma skala. Däremot hade W och jag en mysig lässtund i sängen. Det är en härlig stund, det är då han berättar mest om saker han tänker på eller varit med om. Då får man krama honom också! Ikväll sa han:

– Mamma, jag är liti rädd.
– Vad är du rädd för?
– Monster.
– Jag tror inte att några monster vågar komma hit när jag är här. Och pappa är också här med dig, du är aldrig ensam. Dessutom tror jag inte att det finns några monster.
– Pappa tränar bort monster på balkongen.
– Menar du att de far bort för att pappa brukar träna (med kettle bell och vikter) på balkongen?
– Ja-a.
– Det är sant, pappa är stark, inga monster vågar sig hit då.
– Men det finns baby monster, man kan träna baby monster.Sen hängde jag inte riktigt med längre. 😀

Jag sjöng mina sedvanliga vaggsången för honom, han vill fortfarande höra Sov du lilla vide ung varje gång jag ska sjunga. Och Himlen är av stjärnor full, lullan lej. Min älskade stora skrutt. Det är inte enkelt med trotsålder och två skrikande tvillingar, där speciellt den ena verkar ha lite magproblem – men det är livet. Jag saknar min egen familj hemskt mycket och önskar att de bodde närmare mig. Familj är det bästa man kan ha, oavsett hur stor eller liten den är. Två personer är också familj. 🙂

Dagens tågbana och legobåt: Byggda av pappa och William. 8) ♥

2 kommentarer leave one →
  1. 10 april, 2011 10:53

    Klart att det finns dåliga stunder också 🙂 Men överlag så ser man hur fint du annars skriver , rakt från hjärtat, med lagom mycket utan att det blir konstigt.

    åh så W skall också ha Kakkablöja, Lova hade också sin tills efter 3 årsåldern fast hon var torr annars. Men det löste sig det med ^^ Kort efter Alvins ankomst t.om.
    Kram

    • 10 april, 2011 06:44

      🙂

      Åh, hos er med? 🙂 Ja, det är inget vi gör nån stor grej av längre. Efter ett tag kommer han inte att gilla blöjor längre, då slipper vi i alla fall en storlek ett tag.
      Kramis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: