Hoppa till innehåll

Mosig hjärna

8 april, 2011

Min hjärna har kopplat på Idiot-kanalen. Seriöst. Jag verkar inte vara kapabel att tänka efter och inte speciellt långt framåt. 😀

Idag var jag till Mylly, det stora köpcentret i Raisio (okej, Reso på svenska, men det låter töntigt, så jag säger Raisio) alldeles solo en stund igen. Och till Lindex och köpte små, små sockor, kallingar till William och ett par bodyn i storlek 62 till twinsen. Struttade in till Prisma och tänkte att jag ”inte ska handla så mycket”, det går säkert bra med en vagn som man drar efter sig. Och ja, det gjorde det, även om det blev handlat med råge. Problemet uppstod när jag kom till kassan. Man ska ju lämna korgen där, vilket jag inte hade tänkt på. Hur skulle jag nu får fyra påsar till bilen, jag som inte får bära mer än vikten av en bebis?

Oj, tror du kan skulle kunna få låna en av era invalidvagnar, frågade jag av tjejen i kassan på finska. Jag kan föra tillbaka den hit in igen. Jag får inte bära saker, jag var nyss i en operation…

Haha, vad jag skämdes. Tjejen förstod inte riktigt vad jag menade, men hon pekade mot inva-hörnet och jag knatade iväg efter en vagn. Det var kanske inte en så stor grej, men det kändes som om jag hämtade en rullator eller tog något som jag inte borde! Gammal och uslig kände jag mig, precis som en jobbig, knasig kund som inte kan ta med sig en vagn, fast det står hur många som helst överallt! Och inte syns det ju på mig att jag är snittad för drygt två veckor sedan. Speciellt inte när man kommer dragande på en full korg med mat!

Där stod jag sedan och radade mina saker, i en vagn med invalidmärke! Stapplade iväg över den enorma parkeringen med en inva-vagn, det såg lite ut som om jag gick med en sån där gåstol som man har på BB. Jag fick in påsarna i bilen, förde tillbaka vagnen och var glad att få rulla därifrån.

.

Och vad gör jag på hemvägen? Jag hamnar åt fel håll på motorvägen. Attans! tänkte jag och tänkte att jag ska ta nästa avfart så fort den kommer, så jag kan vända. Sagt och gjort. Men … vänta nu. Det här var inte en avfart, det var en påfart… till en annan motorväg … mot Björneborg! Inte hade jag tänkt styra kosan mot Österbotten just nu! Och var tusan är nån väg man kan svänga av på nu då? Alltså… haha! Det är inte lätt det här med att köra utanför stan när man är ovan. Och dessutom lite mosig i hjärnan efter att ha varit hemma med små bebisar! ^_^ Hem kom jag och som tur var,  hade jag inte bråttom, det blev en liten ”omväg”. Genvägar är senvägar. Isaac och Milja hade sovit under tiden jag var borta, de små hjärtegrynen. ♥ ♥ ♥

När jag gick från kassan tänkte jag:
Hjälp. Vi är f-e-m i familjen. Snart blir det till att handla mycket, mycket mer mat än bara lite Nan. Är jag plöstligt trebarnsmamma? Hur gick det till? Det tar ett tag att smälta, även om jag är väldigt stolt över min familj. När jag kom hem frågade jag Mika om han var säker på att tvillingarna inte hade krympt? Hur kan nån vara så liten, att storlek 50 är för liten och alla sockor ramlar av? 😀

Dagens coola:
Pac-Man-mössa och -sockor åt William. Jag älskar den lille Wacka-wacka-figuren, den hör till min historia. Nu även till ett helt vanligt pris på Lindex. Pippi-febern är överallt också, i mössform, pyjamas- och tröjform. Det fick bli en liten mössa till nån av twinsen. ^^ Huu, det finns så många härliga bebisplagg! Bamse, klänningar, små spetsar, barbapapa, hjärtan och blåa, söta monster. Kan man få allt? 😛

Dagens sanning:
Milja har för tillfället blivit pappas flicka och Isaac mammas pojke. ^^ Fast vi byter om lite mellan varven. Och Isaac håller på att bli lite famnbebis. Må så vara.

10 kommentarer leave one →
  1. Erica W permalink
    9 april, 2011 06:22

    Nästa gång du kör åt fel håll så är du välkommen till oss. Jag bor ju i Reso centrum:) Härlig grön färg på blusen du har och den färgen passar dig superbra!! (grön är min favvo-färg:)

    • 9 april, 2011 06:05

      Ja just det, jag får koma på en kaffi tå! 😀
      Grönt är skönt, tycker William också. Han gillar också grönt. Jag gillar starka färger. 🙂

  2. Maria J permalink
    9 april, 2011 01:17

    Kikade in på din blogg, efter ett tips.Härlig blogg du har och mysiga barn! 🙂
    Jag är också tvillingmamma, men mina tvillingpojkar hade just 7års kalas ( vi har också en 9årig storebror )….Tiden går alltför snabbt! Njut av bebistiden!

    Hälsningar M

    • 9 april, 2011 06:05

      Tack för kommentaren!
      Ja, tiden går snabbt när bebisarna är utanför magen, var det någon som sade. Vissa dagar går den extra snabbt, andra dar kryper den fram. 😛

  3. livet permalink
    9 april, 2011 06:03

    Du ser så otroligt fräsch ut, Bitte, det är ju inte klokt!
    Förlåt att jag skrattar lite åt dina ”irrfärder” – du är mänsklig!

    • 9 april, 2011 06:04

      Nå, liti mascara kan göra susen. 😛
      Skratta på du bara, det får man göra. Det gör jag själv också!

  4. 9 april, 2011 06:57

    är så roligt att läsa din blogg, den har liksom blomstrat till sedan twinsen kom 😀
    ja deg i huvudet har man ju annars med, men kan tänka att du är rejält mossig i mössan som har två småa. Jag som tyckte jag var förvirrad då Alvin föddes och for till butiken ensam första gången. Det svajade och jag visste knappt vad jag hade där att göra men dit skulle jag bara för att andas lite ”kommande vardagsluft”.

    Och självklart har du rätt att använda invalidvagnen :-p Fast klart man tänker, nu tittar nog alla, men jag tror nog inte att de tänkte desto mer på det.
    Kanon att dessa finns iallafall.

    • 9 april, 2011 08:35

      Ja, precis sådär svajigt kändes det! Jag hade glömt bort det. Mest förvirrande var det nog när William kom, när allt var så nytt. Så mycket ändrades på en kort tid. Visserligen är det ju så nu också, men man har redan ett barn med rutiner som man följer. Svårare ibland, fast på ett annat sätt. Man har redan gett upp en del av sin frihet, liksom.

      Va roligt att du säger så, det känns så också! 😀 Och blogga är nästan det enda jag gör, utöver att vara med mina barn. Just nu i alla fall.

      Det kändes lite lustigt bara, jag skrattar lite åt min förvirring i efterskott. Ibland är det nästan skönt att ”få” vara lite vimsig också.

  5. päronet permalink
    10 april, 2011 03:56

    Nämeen inte klokt vilka ljuvliga bebisar ni fått! Supergrattis!
    Vackra bilder du har, fulla av liv! 🙂
    Lycka till, du e superduktig, allt går när man drivs av ❤ kärlek <3!!

    • 10 april, 2011 06:44

      Tusen tack, va fint du skriver. 🙂
      Allt går, och framåt går det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: