Nya tag

Åh, vad jag är less på att uppdatera via mobilen! Jag har massor av fina bilder, men de sitter fast i kameran. Ge mig min laptop och en mokkula nuuu. 😛

Ni får ge er till tåls. ^_^

Igår var en bra dag, trots att jag var så slutkörd efter två nätter med nästan ingen sömn. Jag tyckte dock att jag var ganska duktig som klarade att gå upp och duscha ett dygn efter operationen. Det är svårt att förklara, om man inte varit med om det, men man är risig och eländig. Jag satt och skakade som en gammal gumma, haha vad jag ville skratta åt mina händer när jag skulle knäppa den långa sjukhuströjan och de inte lydde. Jag ber om hjälp, med en massa saker, men vet att jag också måste röra mig lite själv. Lite.

OP-läkaren berättade om snittet igår. Hon tyckte jag var ”så smal” så jag fick ett bikinisnitt trots att det var bråttom. Jag tackade henne för det! Själv känner jag mig som en fotboll som nån släppt luften ur. 😀 Allt har sin tid. Nu ska såret läka. Här ger man antibiotika i såret direkt och så hakar ihop det hela med aggraffer, smala metallklämmor, för att det ska vara lätt att öppna, om det inte läker. Och för att vätska lättare försvinner. Själv har jag inte vågat röra såret, det är läskigt med piercing på ställen man inte själv valt. 😉 Meningen var att jag skulle ha legat med epidural/smärtpump tills idag, då snittet togs så hastigt, men den funkade ju inte. Skönt att slippa också, epi kliar!

Bu&Bä mår bra. Tjejen har haft lite lågt blodsocker, men det är på uppgång. Ibland vill man bara stanna tiden, när de ligger som en liten groda på magen och jag känner hjärtslagen mot mina. Andra gånger känner jag att jag verkligen vill att de ska växa, de är ju så små och bräckliga! Ibland tycker jag att de varken liknar mig eller Mika, och hela förlossningen känna bisarr och overklig. Var kon dom ifrån? De liknar inte mig?! Fast de är ju så små, de hinner ändras så mycket.

William, fammo och faffa var på besök igår. Min stora kille! Han sa ”åååh va söt!” när han fick se dem. Sen ville han hålla tjejen själv, och pussa henne. Och visa olika saker åt den. Sen ville han se mitt snitt. Han sa bara ”oj mamma” och verkade nyfiken. Inte alls rädd. Jag berättade att de kom ut där och han verkade väldigt fascinerad.

Idag borde jag röra på mig lite mer. Urk. Såret svider ibland. Jag har sagt nej till Oxanest, för det blir man så groggy av, det vill jag inte ha! Här mixtras vidare med Burana 800 och Panadol i olika kompotter. Diklofenak och annat skoj. Så jag håller med Tititu, i en kommentar: Skål i Panadol! Jag fick sova nio timmar inatt och kunde nog sova ännu mer, men det är jättebra. Förra gången kom jag hem efter två och en halv dag och hade fött barn och varit ensam på nätterna med en som skulle matas var tredje timme. Här är det annorlunda och inte samma stress med timmar. Skönt!