Hemsk natt

För det första: TUSEN tack för alla kommentarer! Jag läser dem om och om igen, men bloggar via mobilen, så jag har inte riktigt ork och hinner inte svara på dem.

Det var meningen att jag skulle vila inatt. Det blev ingenting av det! Det här har varit den längsta natten i mannaminne med värk, värk och åter värk.

Meningen var att jag skulle behålla epiduraldroppet som smärtlindring under natten. Det var bara det att den där grejen i ryggen hade åkt ut en aning! Anestesiläkaren hade stora problem att sätta i nålen igår, eftersom jag hade värkar som kom så tätt och inte ville ge med sig alls. Jag är inte spruträdd, men i det där läget var det inte roligt alls. Dessutom tog inte bedövningen speciellt bra. Och de hade ökat droppet för snabbt, jag orkade inte med värkarna. Nåväl, det var igår! Nån gång ska jag skriva ner hela berättelsen, om ni vill läsa det?

Inatt funkade inte epiduralen, som sagt. Jag hade mina misstankar när blodtrycket stack iväg till 155/92 och jag skakade i benen. Tjejen som skötte nattpasset var annars supertrevlig och försökte stötta mig. Hon gav mig större doser, portioner av epiduralen, och det hjälpte lite. Men på sidan kunde jag inte alls ligga och det brände i såret när jag skulle röra mig ens lite grann.

Mot morgonkanten hade jag ännu inte fått sova och dessutom började jag få svåra besvär med luft i systemet, som inte kom ut! Efter en Minifom och magnesium för magen, tjatade jag till mig en svans (rektalrör :P). Om det är såhär småbarn känner det när de har kolik, så förstår jag att de skriker! Jag kämpade med att få ut ens en liten fis, i halvannan timme. Sen fick jag som jag ville och det lättade. Sorry om jag äcklar nån med alla detaljer, förresten!

I samband med röret upptäckte man att mer än hälften av epiduralen hade åkt ner i bäddskyddet! Då byttes det till paracetamol intravenöst. Vilken skillnad! Trycket gick ner nästan direkt och jag kunde sträcka på benen – nåt jag inte klarat sedan igår. Jag kunde ligga på sidan igen!

Nu på morgonen kom en tjej jag träffat resan igår. Vi kallar henne Maja. Hon är verkligen rätt tjej på rätt plats! Hon skrattar och skojar: Här kommer Majas morgonmix! Och så bar hon in frukost. Uuunderbart! Jag får inte äta fast föda än, men oj va gott allt smakade. Trött som tusan är jag, men såna där människor får en ändå att dra på smilbanden! Härligt!

Snart kommer Mika hit och snart är det matningsdags för små bebblor. Jag har fått mer smärtlindring och Maja påpekade vikten av att inte låta värken återvända. Så ska vård gå till! Idag ska jag försöka röra på mig lite, så jag slipper kateter, sladdar och andra rör. 🙂