Hoppa till innehåll

Nya tag

24 mars, 2011

20110324-093410.jpg

Åh, vad jag är less på att uppdatera via mobilen! Jag har massor av fina bilder, men de sitter fast i kameran. Ge mig min laptop och en mokkula nuuu. 😛

Ni får ge er till tåls. ^_^

Igår var en bra dag, trots att jag var så slutkörd efter två nätter med nästan ingen sömn. Jag tyckte dock att jag var ganska duktig som klarade att gå upp och duscha ett dygn efter operationen. Det är svårt att förklara, om man inte varit med om det, men man är risig och eländig. Jag satt och skakade som en gammal gumma, haha vad jag ville skratta åt mina händer när jag skulle knäppa den långa sjukhuströjan och de inte lydde. Jag ber om hjälp, med en massa saker, men vet att jag också måste röra mig lite själv. Lite.

OP-läkaren berättade om snittet igår. Hon tyckte jag var ”så smal” så jag fick ett bikinisnitt trots att det var bråttom. Jag tackade henne för det! Själv känner jag mig som en fotboll som nån släppt luften ur. 😀 Allt har sin tid. Nu ska såret läka. Här ger man antibiotika i såret direkt och så hakar ihop det hela med aggraffer, smala metallklämmor, för att det ska vara lätt att öppna, om det inte läker. Och för att vätska lättare försvinner. Själv har jag inte vågat röra såret, det är läskigt med piercing på ställen man inte själv valt. 😉 Meningen var att jag skulle ha legat med epidural/smärtpump tills idag, då snittet togs så hastigt, men den funkade ju inte. Skönt att slippa också, epi kliar!

Bu&Bä mår bra. Tjejen har haft lite lågt blodsocker, men det är på uppgång. Ibland vill man bara stanna tiden, när de ligger som en liten groda på magen och jag känner hjärtslagen mot mina. Andra gånger känner jag att jag verkligen vill att de ska växa, de är ju så små och bräckliga! Ibland tycker jag att de varken liknar mig eller Mika, och hela förlossningen känna bisarr och overklig. Var kon dom ifrån? De liknar inte mig?! Fast de är ju så små, de hinner ändras så mycket.

William, fammo och faffa var på besök igår. Min stora kille! Han sa ”åååh va söt!” när han fick se dem. Sen ville han hålla tjejen själv, och pussa henne. Och visa olika saker åt den. Sen ville han se mitt snitt. Han sa bara ”oj mamma” och verkade nyfiken. Inte alls rädd. Jag berättade att de kom ut där och han verkade väldigt fascinerad.

Idag borde jag röra på mig lite mer. Urk. Såret svider ibland. Jag har sagt nej till Oxanest, för det blir man så groggy av, det vill jag inte ha! Här mixtras vidare med Burana 800 och Panadol i olika kompotter. Diklofenak och annat skoj. Så jag håller med Tititu, i en kommentar: Skål i Panadol! Jag fick sova nio timmar inatt och kunde nog sova ännu mer, men det är jättebra. Förra gången kom jag hem efter två och en halv dag och hade fött barn och varit ensam på nätterna med en som skulle matas var tredje timme. Här är det annorlunda och inte samma stress med timmar. Skönt!

20110324-093500.jpg

Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. 24 mars, 2011 08:18

    Massor med grattis! Hoppas såret läker bra, blev själv snittad för 4 år sedan – men då var det ju nog bara en som kom ut. 🙂

  2. Johanna Holmäng permalink
    24 mars, 2011 08:19

    GRATTIS!!!! Va mysigt det verkar 🙂 trots att jag ju vet hur jobbigt det kan vara efter snitt.. Kämpa på!

  3. filifjonkan permalink
    24 mars, 2011 08:49

    Va fina ni är! 🙂 Minns tillbaka på min egen förlossning med flickorna..underbart att ha dem nära, så otroligt maffig känsla!!

  4. 24 mars, 2011 08:53

    Jag fick hallucinationer av oxanest..då jag fick det efter min blindtarmsoperation, hade både katt å x-make på besök i sjukhusrummet 😉
    Så jag tackade åxå nej till det efter snittet.
    Försök gå upp och gå så mycket som möjligt! Fast det e jobbigt så läker man mycket snabbare då!

    De e underbart söta, dina gryn!!

    • 24 mars, 2011 11:21

      Tack! Jag fick ge mig, jag tog en halv dos ocxanest. Det river och bränner i såret, men medicinen hjälpte. Jag kunde vara uppe och gå! Det var skönt, att röra på sig. Men långsamt går det. Jag stressar inte, jag ber om hjälp och passar på att vila när jag får. 🙂

  5. 24 mars, 2011 09:09

    Ujuj… jobbigt du haft det men som sagt, varje timme blir en timme mot det bättre hoppas vi och så har du ju en massa guldklimpar att skatta dig lycklig över 🙂
    Jag hoppas själv att få ett ganska komplikationsfritt snitt, nu var ju ditt akut också, men jag brukar vara risig efter OP men kanske om man är inställd på snitt att man kan fokusera annorlunda, att allt skall bli bra osv. ja vem vet. Med min vanliga tur hamnar jag väl på narkos eller nåt o spyr 24 timmar efteråt 😉

    • 24 mars, 2011 11:17

      Hoppas du inte skräms av mina OP-berättelser. Det är alltid lite extra svårt när man akutsnittar, har jag fått höra. Jag förlorade en liter blod också. Idag ska de kolla mitt Hb, jag är fortfarande så yr och blek. Jag har inte kräkts nåt alls, så det behöver inte bli så. 🙂 Det ska bli spännande att få din lilla bebb sen också. 😀

  6. Sus permalink
    24 mars, 2011 10:24

    SÅ FINA NI ÄR!!! ❤ Grattis ännu en gång!! Blir alldeles tårögd när jag ser och läser det du nu upplever. Livet är härligt!! Känner ibland att jag saknar en liten baby men låtsas ibland at Bror är liten och babymjuk. 🙂 NJUT TIDEN FRAMÖVER!!! Kram på er alla!

    • 24 mars, 2011 06:59

      Voi tack ska du ha! Jag förstår dina känslor, jag har upplevt den också när vi hade bara William. Eller vad då ”bara” egentligen. Men nu är det stopp i fabriken, det säger jag bara! 😀 Det kommer nog att finnas att göra. Just nu sover de mest och det är tur det, det är så lyxigt att man faktiskt själv hinner njuta också! Tusen tack, klem!

  7. Ulla-Maj Hagvik permalink
    24 mars, 2011 10:43

    Jag blir så rörd och glad att läsa din blogg! Underbart att du mår bättre och att barnen är så friska och fina. Passa på att vila upp dej nu medan du har room service! Snart blir det andra bullar. Kanske det finns möjlighet att få hemhjälp den första tiden? Önskar dej och din familj en riktigt god fortsättning!

  8. 24 mars, 2011 12:39

    Förstår att det int är så roligt med snittet. Det är helt självklart att det tar ont. Men tycker ändå att du är jätte positiv, med tanke på vad du berättade om dina känslor när W föddes. Ni är verkligen så söta. Ta nu vara på tillfället då du är där och vila ordentligt, trots sår och obehag. Sköt om dig och de dina 🙂

    • 24 mars, 2011 06:53

      Du har alldeles rätt, jag är gladare och tryggare nu. Dels av erfarenhet, men också för att situationen är lite annan. Det är inte samma sjukhus heller och jag får stanna här lite längre och bli ompysslad. Förra gången hade jag inte besök heller, förutom av sambon. Nu känns det lättare att ta till sig mina härliga ungar, jag är trebarnsmamma och en glad sådan!!! Jag har fått stunder då smärtan släppt och det är helt ljuvligt. Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: