Uppåt!

Det stämmer att det hjälper att sova på saker. De nätter jag inte kan somna, löser jag världsproblemen. Jag har tusen idéer och känner mig stark och modig. Jag har läst på om förlossningar och tvillingförlossningar, nu känner jag mig trygg i tanken att föda vanligt. Jag har varit i den sitsen en gång förut. Det känns betryggande, inte skrämmande, att läsa och höra om andras erfarenheter och berättelser. Jag vet ju ändå att det kan gå hur som helst, men räknar med och hoppas på det bästa.

Min kropp verkar vara inställd på en normal förlossning, ”Region syd” är mjuk, förkortad och lite öppen, som den varit ett tag. 😉 Om jag bara får lite värkstimulerande dropp och kanske lite epidural, ska det gå bra! Oavsett vad det gäller, brukar min filosofi vara: ”Har det gått en gång, ska det gå en gång till” och så tänker jag även nu. Jag vet att jag kan slappna av mellan värkarna – jag har gjort det förut och då tyckte barnmorskorna till och med att det var bra gjort. Jag tackar nio år av aikido för det. Sen minns jag tydligt från förra gången, att jag tänkte: Smärta är bara något i mitt huvud, jag kan lura hjärnan om jag vill, i alla fall lite. Andra kan.

Det kom sig av att jag hade sett programmet Hjärnstorm med Henrik Fexeus. Där visade det sig

 i småskaliga tester, att om man tror att något kommer att göra jätteont, så upplever man också mer smärta. Jag vet ju att jag inte kan tänka bort all smärta, men jag tyckte mig ha hjälp av det där. Att lugna ner sig, andas och ja… meditera skulle väl nån kalla det. Fokusera tankarna på annat.

Allt det här säger man ju nu, i trygga hemmet. Sen blir man som ett asplöv när man kommer till sjukhuset igen, haha! Men vet ni vad? Jag har en känsla av att det här kommer att gå bra. Det ska funka. He ska gaa, för det har jag bestämt! 8)

Igår stickade jag klart en annan babyfilt till bebblorna. Den är så mjuk, så mjuk! Jag förstår inte hur man kan få akrylgarn att bli så lent. Och den går att tvätta i maskin. Nu fattas bara två små mysingar att vira in. 🙂

Ikväll ska jag försöka hinna sticka ännu ett par kompletterande småsockor, till ett annat par jag har gjort, och kanske ett par småmössor, bara jag skulle veta hur många maskor jag ska lägga upp med just det garnet. Det gäller att ha fart på stickorna nu! Å andra sidan blir det inte stickstopp sen, men det blir lite paus ett tag. När J-syrran föddes och jag var hemma med henne (mamma började jobba deltid och jag var arbetslös) stickade jag tre Norgetröjor, medan hon sov på dagarna. 🙂

Dagens Oh, by the way ^^: Man blir extra snäll av Puddis. Och glad.

Jag har lyckats hålla mig borta från smågodis och alltför mycket sötsaker den senaste tiden. Det finns ju ett liv efter graviditen också.

.

Ute är det kallt och blåsigt. Men det gör ingenting! Låt det blåsa! Våren kommer, precis som allt annat, bara man orkar vänta. Jag njuter av mina tulpaner som sambon och sonen har köpt till  mig. Jag, som inte är nån blomsterälskare, har blivit tulpanfrälst. Nån dag ska jag hitta blå tulpaner. ^_^

Ha en underbar fredag och njut av livet!