Hoppa till innehåll

På gång? Eller så inte…

10 mars, 2011

Mamma och fartränderna. Nästan bara på ena sidan dock.

Så var vi här igen. På TYKS och ultraljud. Varje gång jag stegar in i byggnaden blir man lite matt. Jag ser dörren: 320 För lossning står de. Särskrivet med tydliga bokstäver. Tänker att jag ska dit. Tänker att det gör ont. Sen ser man alla blommor som är målade på väggarna i rummen, folk som ler i korridoren, alla mammor med större eller mindre magar. Tänker och undrar hur långt gågna de är, funderar på vad de är rädda för eller inte.

Den här gången blev det ett mer ingående besök, med prover, längre samtal, längre hjärtljudskurvor och allt sånt. Jag träffade en barnmorska som pratade svenska (hurra! Det är alltid bra, fast det går helt okej på finska också) och som frågade och berättade en hel del. Den här gången var det en kvinnlig specialläkare jag träffade igen, men inte samma som senast. Jag är mycket nöjdare nu, lite tryggare trots allt och har fått svar på många frågor. Sambon var också med, han har ställt upp massor för mig och sonen på senaste tiden.

Bu&Bä mår bra, men de har fortfarande en vikt-/storleksskillnad. Det var krångligt att få deras mått i ultraljudet, de ligger lite ihoptrasslade, fast de har olika fostersäckar. Ibland vände den ena benen inåt, mot min rygg och då kan man inte mäta den viktiga lårbenslängden. Man ser på UL-skärmen att de är olika stora. Deras vikt uppskattades till A: 2700 g och för B: 2150 g (för två veckor sen uppskattade till 2800 resp 2000). Det skulle betyda att A inte har växt så mycket, medan B har växt lite de senaste två veckorna. Det kanske inte finns plats? Sen ska man minnas att det där är en uppskattning, de kan vara större.

Jag hade faktiskt trott att de skulle väga mera. Jag menar, jag väger ju mer. ^_^ Ändå har jag inte gått upp mer än ca 16 kilo sedan start. Det är inte så hemskt mycket för en tvillinggraviditet. Jag har lite svullna ben, men blodtrycket ligger på fina 120/77, vilket jag är superglad över. Det betyder mindre risker för alla. Att magen däremot spricker och trycker på mot rygg och magsäck så att jag mår illa väldigt ofta, är en annan sak. Jag har inte alls samma matlust och sötsug som för ett tag sedan.

Bus kurva upptill. De långa kommatecken/strecken högst upp på pappret, markerar att jag känt av fosterrörelser. Det är full rumba nu!

Tjejläkaren var schyst. Hon lät mig babbla på och fråga, hon tog sig tid och svarade. Hon konsulterade med andra läkare om hur de skulle göra. Egentligen händer det ingenting ännu. Om en vecka blir jag kanske igångsatt, genom att man tar hål på fosterhinnorna. Inga piller i alla fall, det tycks inte behövas. Jag uttryckte ändå min oro över det hela och frågade vad som händer om jag vägrar bli igångsatt. Läkaren log mot mig och sade att de inte kan tvinga mig, men att detta är vad de tror blir bäst. Det kan också hända att förlossningen startar av sig själv, eftersom jag tycks vara fit for fight där nere. Suck, sade jag.

Det var trots allt skönt att höra att ingen tvingar mig till nåt. Jag är rädd för smärtan. Och för att det ska bli väldigt långdraget igen. Och för att B ska ta skitlänge på sig. Eller allt. Och för att klämma ut två! Det är inte klart efter den ena, man är inte färdig. Jag fick det bekräftat att man ”styr” B-bebisen utanpå magen, efter att A är ute. Sen spelar det ingen roll om B kommer med rumpan eller huvudet först. Om allt går bra. Och det ser bra ut so far. Jag har aldrig upplevt någon omstörtande: Oooh, så underbaart, jag gråååter-känsla, efter att ha fått barnet på magen. Med W var det bara ”jaha”, sen ville jag bara bort, bort.

Så, kanske om en vecka, på onsdag. Eller så inte. Om de mår bra och lägger på sig lite vikt, fortsätter rumban i magen, men jag skulle vara ”förberedd på igångsättning” då.

 Idag har det gått nästan 36 fulla veckor. Det var så långt vi hoppades att det åtminstone skulle gå, sa rådgivningen i början, minns jag. Jag kan ju inte neka att hela den här karusellen är väldigt spännande. Om man bortser från kommande smärta, skulle allt vara great. 8)

24 kommentarer leave one →
  1. livet permalink
    10 mars, 2011 02:08

    Alltså shit, Bitte, det börjar verkligen närma sig nu! T.o.m. för mig känns det helt overkligt att du om kanske bara några dagar är 3-barnsmamma. Hur ska det då inte kännas för dig! All lycka till er!!

    • 10 mars, 2011 02:16

      Ja säg int ana! Jag förstår det inte själv heller. 😀 Man fattar nog inte det innan det blir verklighet – så man ser bebbarna. Jag blir nog aldrig helt redo. 🙂 Tack!

  2. Eva permalink
    10 mars, 2011 02:31

    ojojoj! Det börjar bli nära nu! 🙂 Det är alltid så spännande när bebbar ska till världen, och säkert ännu mer spännande med två! Lycka till!!!

  3. 10 mars, 2011 03:56

    Spännande värre! Du ska se att det kommer att gå riktigt bra!!

    • 11 mars, 2011 11:35

      Jag tror faktiskt det kommer att gå bra, jag har en sån känsla.

  4. 10 mars, 2011 05:14

    Jooo..jag håller med ovanstående..hujedamej..vad spännande. Känns faktiskt lite pirrigt i magen för din skull. 🙂

  5. Christel permalink
    10 mars, 2011 07:01

    Hej. Man är förstföderska bara en gång! Min andra son vägde nästan 1 kg mer än den fösta! Men ändå sade det bara plopp när han kom ut… den första tog god tid på sig. Så du ska se att det går utmärkt att föda 2 mindre bebisar! Lycka till!

    • 11 mars, 2011 11:36

      Ja, det ska gå! Jag funderar mycket, men efter att ha sovit på saken en natt, känns det på något sätt bättre. Min kropp verkar ju vara förberedd på det här, kanske det är hjärnan som inte hänger med? Tack 🙂

  6. lotta permalink
    10 mars, 2011 08:08

    Oj så spännande! Kommer i håg min egen tid före förlossningen så tydligt när du skriver om allt. …ul, läkare, vikter, bristningar osv…. man längtar att få träffa dem men tillika är det skönt så länge de hålls i magen… Kikar in här för jämnan nu för att se om nått hänt 🙂

    • 11 mars, 2011 11:37

      Det är så mycket som förändras. Just nu tänker jag faktiskt lite på hur man nånsin ska kunna älska sin kropp igen efter förlossningen. Fast den dagen, den sorgen. Ibland är det bra att kunna skjuta upp saker, som såna här tankar!

  7. Ulrika permalink
    10 mars, 2011 08:12

    Vad bra att du fick svar på dina frågor! Lycka till! Har inte fött några tvillingar själv, men det brukar nog oftast se ut som att B kommer mycket lättare, ibland som av sig själv så oroa dig inte. De har nog stenkoll på TYKS. 🙂

    • 11 mars, 2011 03:47

      Efter det senaste besöket där, kändes det bra. 🙂 Jag litar på dem, det måste man ju.

  8. 11 mars, 2011 05:08

    Lycka till Bitte! Det skall nog gå bra! Jag har inte fött tvillingar, men blev igångsatt med min första dotter genom att det tog hål på fosterhinnorna. Det gick som smort! Jag fick gå omkring i korridorerna på sjukhuset och endast 20 minuter senare började sammandragningarna. Inga piller behövdes. Sedan blev det epiduralbedövning, som jag haft med alla förlossningar. Rekommenderas varmt! Sköt om dig!

    • 11 mars, 2011 11:38

      Jag blev igångsatt med William och det var en ”normallång” förlossning, sade man på Karolinska. Själv tyckte jag 17 timmar (räknat från början) var jättelänge. Problemet då var kanske att jag hade sovit dåligt, eftersom jag var på sjukhus tre nätter innan och sen varit vaken nästan ett dygn när han kom ut.

      Jajjamen, epidural blir det, om jag hinner. På sätt och vis hoppas jag att jag inte hinner med det. 😛

  9. Monica permalink
    11 mars, 2011 06:14

    Lycka till nu på slutrakan! Är med dej i tankarna o sänder styrkekramar, hoppas du berättar på bloggen så fort du orkar!Vi är många som med spänning läser dina inlägg! 🙂

    • 11 mars, 2011 11:39

      Tack! Jadå, bloggen återvänder jag till när jag hinner eller kan. Det lär bli ganska snabbt.

  10. 11 mars, 2011 07:02

    Oh snart snart 🙂 Förstår att du funderar en massa. Det gör man ju fast det man väntar en. Och jag funderar nog nu med snittet med men det blir nog det bästa.
    Det jag kommer att sakna är hur det drar igång, med värkar osv.
    (Jag har fått mina 2 tidigare med värkstart på morgonen).

    • 11 mars, 2011 11:42

      Man funderar hit och dit, lite olika varje dag. Du vet säkert. Jag tittar ofta in till dig och ser vad som har hänt.

      Jag födde ju W med igångsättning på morgonen, men det dröjde långt inpå natten innan han kom. Det satte lite småtraumatiska spår, men nu vet jag att jag inte kommer att behöva nån start med ballong och gelé i alla fall, som de använder i Sthlm.

  11. Pia & tvillingarna Nova & Tindra permalink
    11 mars, 2011 07:58

    Nu är du på slutrakan! 🙂 Jag födde mina tvillingar i v.38+6 för 2,5 år sedan! De vägde 2380 g och 2240 g. A bebisen kom först, med huvudet före, och medans vi väntade på B bebisen höll de fast henne utanpå magen. Jag blev igångsatt, och det dröjde en stund före B-bebisen kom ut för jag hade nämligen dragit ur droppet under förlossningen med A! Men vet du det gick riktigt fint! Även fast B kom med rumpan före! Nu ska jag snat göra det hela igen, men med en bebis, och det oroar jag mig nästan mer för..han e ju antagligen större, viktmässigt än twinsen!
    Det kommer nog att gå bra hursomhelst! 🙂 Lycka till!

    Förresten, jag såg dig i början på januari på IKEA i Raisio, du satt å åt i restaurangen, o jag tänkte jag sku få se din mage, men plötsligt var du borta! Det är alltid roligt att se andras tvillingmagar när man haft en själv! Jag gick upp totalt 18 kg i vikt när jag väntade prinsessorna.

    • 11 mars, 2011 11:41

      Nämen va häftigt! Om du ser mig igen är det bara att rycka mig i ärmen och säga hej. Jag brukar kolla efter tvillingar och tvillingföräldrar extra mycket nu, för man är nyfiken på andras liv och hur de har det, speciellt när twinsen växer.

      Lycka till med nummer tre! Du är ju också omföderska, så vi sitter i samma båt – fast tvärom. 😀

      Förresten, stannade de på keskola när de var så små, eller gick allt bra?

  12. Pia & tvillingarna Nova & Tindra permalink
    14 mars, 2011 07:56

    Jag födde i Vasa, o de behövde inte ens vara på barnavdelningen eller nåt efteråt. Var på BB i knappa 4 dagar, och det mest för att jag själv blödde massor efter förlossningen.

    • 15 mars, 2011 03:38

      Jag var knappt tre dagar på BB efter att ha fött W, men så var jag faktiskt där innan också, eftersom jag hade havandeskapsförgiftning och de ville mäta hur mycket protein jag läckte och sånt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: