Annorlunda #2
Hur sjutton lyckas dom ha vita golv, vita väggar och vita sängkläder i familj med åtta barn (eller vänta nu, är de fler?) Det är familjen Göransson-Stenman i Familjen Annorlunda jag pratar om. Det var mycket skratt i dagens avsnitt, bland annat när lilltjejen sade att hon ville gifta sig med Erik Saade.
– Fast sen när jag är stor, är han död, sa hon sen. Hahaha! 😀
Och hur kunde Mirka hoppa studsmatta utan att kissa på sig – efter att ha fött en så stor skara barn? Det är en sak att hoppa rep, men studsmatta. Vissa kanske verkligen är gjorda för att få barn.
Det var annorlunda känslor i En unge i minuten, som också började idag. Om du missade det, se programmet! Jag funderade först om jag skulle våga se på programmet, då det handlar om så starka känslor och så mycket smärta. Men tänk, det är mycket lättare att se på andras smärtor än att uppleva dem själv. Hah! Och jag vet inte om det är mina gravidhormoner eller mammakänslor som gjorde att jag höll på att börja lipa redan när programmet började.
Va mycket flabb det var bland barnmorskorna när de hade paus. 🙂 Det kändes lite lustigt, men å andra sidan bra. Jag minns så tydligt när W föddes och jag minns den där hemska ballong-igångsättningen. Det lär jag i alla fall slippa den här gången. Men andra frågor väcks. Om man föder två vanligt, hur länge är det då mellan dem i det sista skedet? Och vad händer om B-bebisen hamnar i sätesläge? Ska de klämma på magen och hålla på att vända B medan jag föder A? Det går ju inte, när man håller på att gå av.
Tänk, det finns redan två nästan färdiga bebbar i min mage. Det känns helt otroligt att tänka. Jag fattar det inte innan jag ser dem.
Dagens uppdatering: Nu har jag fixat så att Liberoklubben fattat att jag väntar tvillingar. 🙂 Det blir poängsamlande snart igen. Och man får två presentlådor när twinsen är sex månader gamla. Åhå. Var det så förra gången också, att man fick nåt från dem? Det minns jag inte längre.
Bittes blogg 
Vilken spännande tid ni har framför er! Önskar er lycka till.
Tusen tack!
Såg oxo bägge programmen igår. Glad att jag satt stopp på barnafödandet 🙂 Fast visst skulle det vara mysigt med 10… kanske 😉
Jag tror att de flesta mammor i nåt skede tänker ”kanske en till”, oavsett om de fått ett eller tio barn!
Tack för länkarna..nu har jag ÄNNU fler bloggar att följa 😉
Varsågod!
Jag förstår int hur dom hinner..i familjen Annorlunda. Och bra kommentar, hur höll hennes blåsa..ja min håller då int..efter fyra barn. Och tänkt på hennes kropp och hennes bröst, om nån hade frågat hur många barn hon har fött skulle jag då int gissa på tie. Hon måst sannerligen vara skapad för många barn.
Var också lite sådär, skall jag se på programmet, en unge i minuten, man har ändå sina födslar så nära inpå sig, fast det är längesen. Jag kan känna deras lidande, men jag kan också känna känslan efteråt, lyckokänslan. Fast jag int har såna hormoner som myllrar i min kropp (har kanske andra, du vet, medelåldern), var nog känslorna på ytan. Ett mycket sevärt program tycker jag. Och att barnmorskorna skrattar och har roligt visar ju att det bara är ett jobb bland alla andra.
Båda programmen är välgjorda och var intressanta att se. Det är mycket man inte fattar, men det där med att vara gravid och föda barn hela tiden måste ju vara nåt man vänjer sig vid också eller lär sig. För annars skulle man knappast orka.
Det enda som stör mig är att jag skulle vilja veta vad som händer efter förlossningen. Det är ju då det börjar, liksom!
Jo..det är sant..det är verkligen då det börjar..då man kommer hem.
Jag har ju fyra barn, men för min del blev det nog int lättare att föda. Då jag sku föda vårt fjärde barn var jag så rädd över smärtan så jag förträngde själva födandet, så mamman som låg bredvid mig måste säga åt mig att ”kanske du borde ringa på sköterskan” jooo..sa jag..20 minuter efter det föddes våran Elin.
Jag tror däremot att känslan efter att man fått sitt barn, lyckoruset överväger alla smärtor.
Men som du sa, 10 barn, där tror jag nog som du att man vänjer sig, det börjar gå på löpande band, liksom.
Jag är också rädd över smärta. Väldigt rädd. Speciellt när jag har varit på kontroller och kommer in till mammapoli och i närheten av förlossningssalarna. Man vet ju att det är oundvikligt.
Men se där, det gick ju i alla fall ganska fort! Nåt bra. Det där med lyckorus har jag inte upplevt. När jag fick W på magen var jag arg, tvär och ledsen. Inte en tår hade jag fällt under förlossningen. De kom efteråt, fast då ville jag bara att han skulle bort, bort! Allt gjorde ont och jag ville att saker skulle vara som förut, det hade tagit 17 timmar och jag fick inte sova. Det tog ett bra tag innan jag tog honom till mig.
Nej..det är sant, för alla känns det int så..men det är int heller någo underligt. Och du vet ju med dig själv hur kär han är dig nu.
Jag vill bara önska dig lycka till med allt du har framför dig! Brukar kika in här för jämnan för att jag gillar din blogg… Själv har jag tvillingar födda-07 o ett syskon-09.
Tusen tack för kommentaren och titten! Det är alltid extra intressant med andra tvillingföräldrar. 😀
Mellan A o B kan det gå några minuter eller så mycket längre. Rekordet på vårt sjukhus är 1½h, men det är extremt länge. Kräver också att hjärtljuden registreras jättebra, vilket de inte alltid gör. Då A fötts så brukar man ”hålla i” B från utsidan och styra bebben rätt och samtidigt ofta så ultrar man för att följa med hjärtljuden den vägen.
Tack för ditt svar!
Oj, kan det ta så länge? 😦 Jag hoppas på snabbare… B är mindre dessutom, i mitt fall. Jag hoppas jag får lite mer info om saken eller att de berättar nåt mer för mig på nästa ultraljudsundersökning, men på TYKS får man draaa ur dem all info.