Lilla magen
Hallå Bu och Bä. Nu får ni börja komma ut, tycker jag. Dagarna bara halkar förbi och det känns som om jag har varit höggravid i en evighet. Jag har varit sjukskriven och hemmavid sedan januari. Det känns som om jag inte orkar engagera mig i nånting, utan bara väntar. Skola och arbetsliv känns långt borta. Livet här hemma får sin gilla gång med stickor och tv. Det är väl okej – ett tag. Igår när jag och sambon skulle ute på gården med William, fick jag inte på mig skorna. Magen är i vägen hela tiden och tuttarna trillar ur bhn. Magen tar i nånting, antingen upp eller nere. Och den är ganska bred eller liksom… flyter ut åt alla håll! Inte konstigt, med tanke på att Bä ligger på tvären.
Jag skulle ta en bild av magen, men jag tycker inte att jag gör magen rättvisa. ”Åh, va liten din mage är”, säger många, medan de som träffar mig tycker den är stor. Min överkropp är väldigt lång, vilket jag är synnerligen glad över! Därför får Bä plats att ligga strax under mina revben, utan att jag får halsbränna. Men nu börjar jag verkligen känna att jag har en vikt i magen, en klump som väger ett ton, känns det som. Det är obehagligt att vända sig i sängen och när jag ligger på höger sida, känner jag Bäs huvud skjuta upp en bit på vänster sida. Och tvärtom, så sparkar eller hickar Bu mot ljumsken. Jag testade att mäta mitt magmått (SF) på skoj, själv, igår när jag fick en sammandragning. Runt 40 cm ungefär, vilket är att jämföra med en vanlig gravid, som är ca 34 cm i medeltal i vecka 40.
Jag ritade på magbilden för att visa hur Bu och Bä ligger. De fick bli bananer, haha! Bu ligger långt ner med huvudet neråt och Bä har huvudet ovanför Bu, på min vänstra sida.
Sen gjorde jag en manipulation på en bild, för att visa hur min mage skulle se ut om jag var kortare. Då skulle magen stå ut mycket mer.
Även om många säger att man ska njuta av tiden innan bebisarna kommer, känner jag att det börjar bli lite larvigt snart. Ja, man njuter, men jag kan inte gå så långt, jag är rädd att halka i det här vädret, jag får sammandragningar jätteofta, det spänner och drar i magen. Även om jag inte är speciellt svullen, känner jag ett tryck i benen och vaderna, så jag får sätta mig ner och massera dem. Det går liksom inte att göra så mycket i alla fall. Och jag är ständigt trött.
En månad till beräknad nedkomst. Tänk om man bara skulle gå till TYKS och säga: Nej hörni, nu vill jag inte vara gravid längre, jag pallar inte, ta ut dem! Bara stega in och vägra lämna lokalen innan bebbarna kommer ut. Tyvärr tror jag inte de skulle göra nåt för det. 🙂
Bittes blogg 
Du ser ut lite som jag gjorde..mest mage..och då har folk en tendens att påstå att man e liten, som om man borde svälla ut och bli dubbelt större precis överallt bara för att man ska få tvillingar.
Tror du verkligen att de låter dig gå tiden ut?
Jag tycker att två veckor innan beräknat datum var MER än enough!!
🙂 Roligt att höra dig säga så. Jag tycker inte jag ser ut som nån annan tvillingmamma, fast jag har inte sett supermånga bloggar eller tvillinggravida då heller.
Nej, de talade om nåt med vecka 38 (fulla veckor antar jag), för jag tror att Bu kommer att dra iväg och bli ganska stor till dess. För två veckor sen var han/hon 2,8 kg, och bebben lär inte sluta växa. Men det kan ju bli innan också. På sätt och vis hoppas jag det, det börjar bli tungt och magen ramlar mig i famnen. 😛 Jag förstår att du hade det tungt på slutet! 😛
Hej Bitte. Jag tycker du ä jätteduktig. Håller tummar o tår för dig och bebbarna. Hälsa o krama om de dina. Från du vet nog vem
Jodå. 🙂 Tack ska du ha, he ska no ga bra!
Du har en fin mage ju 🙂 Och det är klart att när man är längre så kanske magen ser mindre ut fast den inte behöver vara det, om man tex jämför med mig som är pygmé kort och hade 34,5 cm i v 32 i magmått.
Kollade vad jag hade med Alvin i v 38 tror jag det var och det var 36, så jag tror denna kan dra om honom eftersom jag bara är i v 33 nu. 🙂
Nå, iallafall, därinne växer små mirakel 🙂 och sen spelar de inte så stor roll om man är liten eller stor om magen, men visst är det fint ändå med lite mage alltid, men nu börjar de bli tungt nog.