Matprat

Ibland har vi så fantastiska middagsdiskussioner, sonen och jag. Som idag, när han äter hur bra som helst och man undrar varifrån det här barnet kommer. Han sleeevar in ris och säger att han ”älskar varmt ris”. Tydligen lönade det sig att jag matade honom de där stinkande barnmatsburkarna med fisk när han var liten, för nu älskar han ris med laxmedaljong. En annan sak som förvånade mig var att han ätit leverbiffar med stor aptit på dagis.. Underbart! Och lugnt ska det vara då man äter.

– På dagis skrek jag åt de andra att jag vill ha matro, då de pratar så högt, sa sonen mellan tuggorna.

Sedan ler han och tar lite mjölk:

– Jag tar mjölk så att int maten far Purmoveiji! säger han glatt och fortsätter med en massa pratande: Mina bebisar är så hungriga, de älskar ris! Jag har tri bebisar i magen! Min maga är nitti-nie cent! Hur stor e din maga mamma?

Sköna ungar! Förut åt vi alltid på jätteregelbundna tider. 12 var det lunch, 17 mat. Nu märker jag att han äter bättre om jag väntar en stund. Han hinner bli hungrig om vi äter först mellan sex och sju på kvällen och därmed mer nöjd med hela matstunden. Det är bra med rutiner. Speciellt då man kan rucka på dem lite grann. 🙂