Hoppa till innehåll

Kalas

21 februari, 2011

Igår var William på fyraårskalas. Vi fick inbjudan av en tjej från dagis och tackade ja för ett tag sedan. Men hur beter man sig på barnkalas egentligen? Ska föräldrarna vara med eller ska man liksom bara droppa av sitt barn hos någon man inte riktigt känner? Både jag och sambon kände en aning tafatta när vi körde mot kalasdestinationen igår och jag tycker inte om den där typen av osäkerhet. Jag vill planera och veta. Man är ju nybörjare på det här området. 🙂

Väl framme ramlade alla bitar bara på plats av sig själv! Sonen sprang iväg och lekte med kompisarna och vi kunde lämna honom där halvannan timme och alla trivdes. Vi passade på att ta en bit mat för oss själva lite snabbt (Vem vet när man kan göra sånt igen, när tvillingarna kommer?).  Efteråt frågade vi kalasmamman hur det hade gått. En gång hade han frågat efter oss, men sedan lekt för sig själv med en spis och strykjärn. Och så hade han klagat på att det var lite för mycket oljud. ^_^

När vi kom ut på gården sade han:
– De andra barnen bråka med mig!
– Men nej, det kan jag inte tro, det skulle jag ha hört om, svarade jag.

Sen kom vi fram till att de andra barnen ville ha med honom i lekar, men han var så upptagen med sitt kokande i låtsasköket att han hade blivit störd i sin egen lek.  ^_^

Vi fick ett foto av hela barnkalaset, ett foto som mamman hade tagit. Jag ögonade över skaran av prydligt uppradade barn vid bordet. Tänkte på hur de otroligt snabbt de växer, de små liven. Vissa av barnen hade redan lite vuxnare drag. ”Nämen hjälp, de växer ju så det knakar. De här kommer att bli Ws kompisar…. vill jag det? Och vad spelar det för roll vad jag vill, det kan inte jag bestämma.”, funderade jag. ”Tänk om han börjar hänga med honom… eller henne senare. Tänk om de hittar på en massa rackartyg. Eller inte om, utan när. Eller bara blir större och får egna liv. Hjälp!”

Där sitter han, min son med det lingula håret och de oskyldiga ögonen. Vem vet vad den där blicken inrymmer och vad framtiden innehåller.

Ett barn håller din hand en liten stund, men håller ditt hjärta genom hela livet.  ♥

Ute skiner solen och värmer balkongen. Jag ser hur smutsiga balkongfönstren är och tänker att det är skönt att jag inte kan eller behöver tvätta dem än. 🙂 Det är redan över 15 plusgrader på balkongen. Våren kommer, trots den där Fimbulvintern!

2 kommentarer leave one →
  1. Lotta permalink
    21 februari, 2011 02:13

    Åh jag vet precis! Det går för fort ibland! Vad han är fin din lilla/stora pojk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: