Vardagspärlor

Jag har det riktigt lyxigt just nu. Sonen och jag har varit till Länsikeskus och letat vardagsäventyr, men nu sover han sött i vår säng. Imorron frågade farmor om hon får låna W efter dagis. Och jag får besök av J med lilla R. Skoj! Och så är det online stickcafé på Facebook (alltså, man sitter och stickar/virkar vid datorn och kollar vad andra håller på med, i ord eller bild och kan fråga råd och tips) – det är jätteroligt och praktiskt. 8)

Egentligen är jag grymt förvånad (och glad!) över hur bra det går att ha med William till affärer. Förr sprang han bara sin kos och blev hysterisk. Det enda som var lite klurigt var när jag gick in i en liten affär med barnkläder, för det hatar han. Han kröp under alla möjliga ställningar och jag var rädd att han skulle dra ner nåt. Och så ville han köpa allt som var leksaksrelaterat. Ändå nöjde han sig efter ett antal ”nej” och massor av förklaringar på ”varför inte?”. Det är lite jobbigt med magen dock. Jag böjde mig ner och sen ramlade jag sittade bakom ett par ställningar och höll på att inte komma upp, där jag satt på golvet. 😛 Usch va klumpig man är just nu. Benen/kroppen orkar inte riktigt med den här nya vikten, inte som förut heller.

Vi gick genom mataffären med en liten rullkärra efter oss (han gick med på att inte ta den där bilkärran!). Han är så klok det lilla barnet, jag sa att jag inte orkar just nu, eftersom Bu&Bä tar upp plats i magen. Barn är smarta, bara man förklarar och inte blir arg.

Han frågar om han får godis, kex, saft, glass – och vi köper lite glass och varsin trip. Men på hemvägen glömmer han glassen, när jag erbjuder honom välling istället. Det tycker jag är bra byteshandel. 😀 Så länge det går så, ska man vara nöjd.

Det känns skönt att jag kan röra på mig lite grann i alla fall. Länsikeskus ligger nära oss, det är bara att ta bilen, åka till garaget och gå uppför en rulltrappa – tadaa. Den längsta vägen är egentligen att promenera hem från från parkeringsplatsen efter att vi parkerat bilen.

Nu blir det House!