Hemma i kylan

Jag har bestämt mig för att inte deppa över kölden. Den ser ut att hålla i sig hela veckan, så vad kan man gör? Om man kan, stannar man inne och njuter av solskenet som strömmar in genom fönstret. Stickar vidare, lyssnar på låtar i Spotify och kokar en god kaffekopp och äter Fanipala Tuplasuklaa. Det är förresten farligt gott, huamig. ^_^

Igår fick jag blommor av mina killar. William hade varit med och valt färger. Han är inte så bra på överraskningar, just nu är han väldigt pratig och vill berätta om allt möjligt:

– Pappa har köpt blommor åt dig, mamma! sa han.

– De är röda och gula, lade han till senare. 😉

Det spelar ingen roll att han sa så, jag blev jätteglad över vändagspresenten ändå. Tulpaner är så fina, de påminner om att våren ändå snart är här, trots den stränga kylan som råder just nu. Men inget vara för evigt, inte kylan heller. 😀

Bu och Bä möblerar om i magen. Jag undrar hur de ligger där egentligen. Jag tycker det sparkas lite här och där och jag har inte längre lika lätt att skilja på vem som är vem, som jag trodde jag kunde. Tur att det går att sova någorlunda bra i alla fall. Däremot känns det som om magen verkligen ramlat ner i famnen på mig, när jag sitter på en stol. Även om den inte är superstor, tar den i överallt.

Nu har jag förresten fått pengar från Kela – på kontot – efter överklagan på överklagan som jag skickade in. Det tog bara två och ett halvt år. ^^ Det handlar inte om några stora summor, men det är ändå pengar vi behöver, speciellt nu med fler bebisar på kommande. Fast jag var tvungen att påtala ärendet när jag var in till Kela senast. Jag tror faktiskt att mitt ärende låg ”nånstans under en pappershög”. Tack Kela – och det menar jag faktiskt!

Ikväll är det mera stickning som gäller. Och lite virkning. Jag är hårt inne på det nu, det har ni väl inte lyckats undgå? 😛 Färggrant ska det vara också. Man ska ju göra det man tycker om när man hinner med det. Fast det är ju faktiskt inte så att all tid i världen är slut när tvillingarna kommer. 😀 Det blir bara lite omjusteringar. Ibland när man pratar med folk säger de att man ska uppskatta tiden nu innan – och det vet jag ju. Fast jag kan ändå inte göra allt jag vill. Jag är gravid och ska vila, jag kan inte gå en massa på stan, åka snowboard eller gå ut och festa en kväll, träna. Men det finns annat jag kan göra; vila, spela lite små spel, blogga, fota, virka, sticka, hålla på med foton och bloggen och bara njuta av lugnt, se på tv. Sova, framför allt.

I övrigt känner jag mig lite insnöad här hemma. Man kan ju inte bara sova. Och så tänker man mycket när man bara är hemma. Ibland ledsna, oroliga tankar, men för det mesta på bra saker. Gravidliv.