Kontrollbesök – öppen!

Alla hjärtans dag, vändagen, Valentin’s Day. Jag hade tänkt gå en sväng på stan och utnyttja ett presentkort från julen, men det blev inte så. Jag hade tänkt äta lunch med sambon, men istället åkte jag direkt hem för att vila.

Jag var på kontrollbesök till min vanliga rådgivning idag, alltså på ultraljud hos specialläkaren. Förra gången var jag på TYKS och då kostade besöket 27 euro. Jag kan fortfarande inte förstå varför jag ska hamna att betala för att jag råkar ha en riskgraviditet, men som tur var kostar det inte skjortan. Nåväl.

Bu och Bä växer, men väldigt olika. De följer sina kurvor, men Bu väger ca 2,3 kilo och Bä bara 1,4 kg. Läkaren sade att det handlar om individer, att det inte är någon fara på så sätt, men remitterade mig åter till TYKS för nästa besök. Andra saker man kollar är blodflödet i navel och bebisarnas puls. Båda hade utmärkta värden och det kändes tryggt. Läkaren frågade också om jag har känt av bådas rörelser och det har jag. Ibland samtidigt.

Nu verkar det som att Bu, alltså A-bebisen (Tvillingar kallas bebis A och bebis B under hela kontrolltiden och även vid födseln, A är den som kommer ut först och ligger längst ner i magen och på så sätt bestämmer förlösningssättet) ligger med huvudet neråt och diagonalt över magen, han/hon har alltså vänt sig, om jag fattade saken rätt. Däremot är jag livmodertappen förkortad och jag är öppen två centimeter. Ouch, det hade jag inte räknat med.

– Nu blir det till att ta det ”tosi rauhallisesti”, sade både läkaren och hans sekreterare/sjukvårdare. Om det skulle vara så att jag får värkar, blir det att åka in till förlossningen omedelbums.

Än så länge är det inget som trycker på, men man funderar ju. Bä är ju så liten. Visserligen följer han/hon sin kurva. Om jag skulle gå tiden ut och det var en ensam bebis, skulle denna antagligen bli ganska liten och kanske ha en födelsevikt i stil med Williams; 2740 gram. Men nu kommer det nog inte att gå så långt. Nu väntar jag brev från TYKS och ”tar det väldigt lugnt”. Förra gången kom brevet dan efter remitteringen. Läkaren verkade inte tycka att det var nån fara på taket, bara jag tar det lugnt. Själv undrar man ju om bebbarna ploppar ut snart! Inte än! De är inte riktigt färdiga ju. Eller är det vanligt att man är öppen sådär ett par cm ett tag?

Jag pratade även med rådgivningen, men det är bara som det är. Ta ‘et lugnt liksom. Och det tänker jag göra.

Lilla bebisarna. Så mycket de har kvar att gå igenom, brukar jag tänka ibland. På denna iskalla Alla hjärtans Dag går all min kärlek till min familj (även hemma i Österbotten) och mina barn. Två av dem blivande barn.

♥♥ Jag hoppas allt går bra och att de två inneboende får bo kvar ett tag till. Men oavsett, om ni skulle få för er att komma ut tidigare, så älskar vi er lika mycket ändå. Vi önskar er bara allt det bästa. Hälsn. Mamma och Pappa. ♥♥

Jag undrar om det är dags att hämta hem barnvagnen snart?