Iskallt!

Var är våren!? Seriöst – jag som gillar vinter, börjar bli otroligt less på det här Arktisvädret. Temperaturen sjönk till under 20 minusgrader och jag ville verkligen inte ge mig ut nånstans halv tio i morse. Fast jag gick ändå och det är jag glad över! Vi hade kördag med kören (haha, :P) så det blev sång och musik i sex timmar. Jag är otroligt glad att jag orkade vara med hela dagen och att rösten höll. Det är så knasigt, jag kan inte sjunga lågt längre. Jag kommer inte lägre än till A på första hjälpstrecket. Sen är det slut på ljud. Det måste vara nåt med graviditeten, magen trycker på så luften eller stämbanden inte kan vibrera som de ska, för det har varit såhär ett bra tag nu. Förrsten, tack fammo M för den goda maten! Det var inte bara sonsonen som fattade stort tycke för den! 😀

Det är mycket som händer när man blir och är gravid. Förra gången hade jag jättelockigt hår, men nu har mitt hår fått nån depression igen (det kommer och går) så mina lockande lockar har raknat.  Varje gång jag borstar mig med vått hår, blir det halvrakt, men ändå inte helt rakt. Frustrerande. Till min stora förtjusning märkte jag att mitt hår inte är helt rakt, det lockar sig i alla fall när det är kortare och mindre slitet. Korta, böljande hårstrån tittade fram när håret är blött. 😀 Så nu kan jag i alla fall glömma det där med att nånsin klippa lugg.

Att bli förälder första gången måste vara något av det mest omstörtande som kan hända i ens liv. Jag funderar mycket på när Bu&Bä kommer, men jag är inte nervös över samma saker som med William. Visst, det är två, så det är en helt annan sak, men jag vet ju hur det kan fungera. Ändå känns det som om man är nybörjare om igen. Bebisbubblan. Hur gjorde man? Hur sov man? Hur levde man? Jag tar en dag i taget, men vissa dagar tänker jag mer än andra. Det är redan så otroligt mycket jag glömt. Kanske det är lika bra, för ingen bebis är den andra lik. Jag känner mig mycket lugnare och avslappnad inför många saker, jag vet att vi har det mesta här hemma som behövs. Jag vet att man klarar sig utan blöjhinkar och vagnar och sjalar – egentligen. Man väljer bara vilka extralyx man vill ha, eller vad man själv tycker passar i sitt eget liv, till egna vanor. Den där stinkhinken är faktiskt något jag skulle ha igen. Den gillade jag och använde i nio månader med William – tills den började lukta riktigt illa.

Det är också andra saker man redan vant sig att avstå ifrån. Jag vet att man måste byta blöja, till exempel mitt i Melodifestivalen, så man missar vem som vinner. Jag vet att Solsidan bara är knappt 30 minuter långt, men att skikande barn kan göra att man kan önska att se hela programmet, men det går inte alltid. Och är det inte barnet som krånglar, så är det TVn, som idag. Hela Åbo veckade totaldissa Solsidan, för inga kanaler funkade klockan nio. Tur att det finns inspelningsbara boxar (som vi dock inte har) och TV4 Play. Och Yle Arenan. Det stör mig förresten att Yle Arenan heter Arenan i bestämd form. Det låter inte vettigt i mina öron. Varför kan den inte bara heta Yle(s) Arena eller nåt helt annat (Yle Play? Hahha, allt ska ju byta namn till Play numera).

Kollar fokuserat på favvoprogrammet Specialagent Oso

Dagens sköna uttryck: William är på väg ut och säger att han ska sminka sig innan vi går (eftersom jag brukar det. Om man nu kan kalla mascara och lite kajal för smink). Jag sade att det oftast är tjejer som sminkar sig.

– Men jag vill sminka mig också, hävdar sonen bestämt. Hah, bye bye stereotypa könsroller! Jag är glad fast det bara håller en kort tid.

Dagens andra sköna: Om att vara glad.
William sitter och dinglar med benen lite väl hårt mot stolarna vid maten. Jag påpekar detta lite vänligt.

– Mamma, jag gungar med benen för att jag är glad!
Sen sa jag inget mer. 😀

Imorron är det lite spännande. Nytt ultraljud. Undrar vad skruttisarna väger nu? Man blir bortskämd med ultraljud varannan vecka när man väntar tvillingar. Och nu är det nästan tre veckor sedan sist. Det är ju aslänge sedan!^_^