Spam och svinis
2 februari, 2011
Dagens bästa spamkommentar: som nästan ser äkta ut, rasslade in i e-postlådan i morse. Den lydde såhär:
Tanken med presenten var att vi ska hitta tillbaka till varan karlek lite grann. Jag hoppas verkligen att dessa sma uppdrag ska ta oss narmare varandra igen.
Avsändaren var en konstig hotmailadress med hänvisning till en websida som jag inte tänker gå in på.
Dagens På Tapeten: Svininfluensan igen. Jag skulle kunna skriva ett långt inlägg om vaccinet och att de äntligen godkände att det inte var nån bra idé. William fick vaccinet, men han fick inga men av det, vad vi vet. Själv valde sambon och jag bort det, likaledes med årets influensavaccin.
Jag tycker vaccin är bra, men då ska det vara sådana som man har testat längre och inte köpt in av billigaste leverantör. Jag lider så med de familjer, där barnen insjuknat i olika svåra former av narkolepsi. Blir de nånsin friska? Just nu pratas det mycket om ersättning till de drabbade familjerna.
Jag hörde en upprörd pappa prata i radion om sin sexåring, som blivit sjuk av vaccinet. Det var inga mjuka ord. Och det värsta är ju att THL och försäkringsbolagen inte vill betala nån ersättning än så länge. ”Innan de har hittat fler samband”. Det är tur att det inte är mitt barn som drabbats. Jag skulle vara så arg, så arg, jag skulle inte sova om nätterna tills jag fått rätt i saken, jag skulle slåss med näbbar och klor. Blä, va arg man blir! Och vilken tur man har då eget barn inte drabbades. Fast det sades faktiskt att det var barn över fyra som kunde få sjukdomen och William var två då han fick vaccinet.
Man blir arg på myndigheternas hysteri. Jag minns ju hur vi köade till hälsovårdsmottagningen med William under de få dagar som vaccinet skulle tas. Man vill ju kunna lita på myndigheterna och läkarna, men sådana här gånger blir man ju riktigt rädd. Vaccinförespråkarna själva sopar undan det hela med att säga att ”det finns inget vaccin som aldrig skulle medföra några risker”. Sant, men vem ska man då kunna lita på? Själv är man ju ingen expert.
5 kommentarer
leave one →
Bittes blogg 
Ja i år tas inga vacciner här. Ifjol tog vi då det var sånt pådrag och Lova var så sjuk, man vågade inte annat än att följa de onkologen sa.
Men i år tas ingenting, tycker det har förstorats upp till vansinne.
Föräldrar skippar vaccin som getts i årtionden, men sprutar gärna in nyuppfunna vacciner mot diverse sjukdomar som de döpt till allt möjligt. Men när det kommer till polio, mpr osv då backar många.
För mig är det naturligt att följa det gamla vaccineringarna som är beprövade.
Men svinisen vill jag inte spruta in, inte nu som gravid och vi skulle ju inte tagit den ens om det inte var så att Lova var cancersjuk då.
Man ska kunna lita på läkarna, men de har en tuff uppgift att hålla! Och som du säger, det blir vansinnigt stort genast när något går fel. Fast det är klart, skulle det ha drabbat oss, skulle det ha känts mycket större. Jag håller mig gärna till vaccinationsprogrammen, dels med tanke på det som jag läst och upplevt inom sjukvården.
Det är lätt att vara efterklok och naturligtvis tragiskt. Tog själv svinisvaccinet för att jag jobbar med folk som har sänkt immunförsvar. Tog även nu som gravid säsongsvaccinet av samma orsak. Hoppas det nu utreds ordentligt och att de som drabbas även får ekonomisk kompensation, trots att det är en klen tröst.
En annan aspekt är att man förstås inte vet vad som skulle ha hänt om ingen skulle ha vaccinerats.
Hoppas ändå inte att det leder till en allmän skepsis mot vaccin. Tack vare vårt vaccinationsprogram har många barnsjukdomar med t.o.m. dödlig eller invalidiserande utgång kunnat utrotas från vårt land.
Jag håller absolut med dig Ulrika! Jag tycker också det är jättebra att man lyckats utrota flera barnsjukdomar, eller hålla TBC borta och liknande. Jag funderade på att ta influensavaccinet, eftersom jag skulle ha fått det gratis i år, men tyckte inte att det var något som var SÅ farligt, så jag lät bli. Jag har haft tur, varken jag eller sonen har varit sjuka i vinter. Visserligen har han feber nu, men inget sådär jättehemskt eller jättejobbigt. Jag önskar det fanns ett vaccin mot Noro-viruset.
Jo som jag nämnde förut på fejjan så det har varit naturligt att ta de vanliga gamla beprövade vaccinenen här, mamma var ju poliosjuk som barn och det var nog ingen höjdare någon vill ha tillbaka hit.
Ändå finns det tydligen någon benämning på postpolio som kan drabba äldre förut drabbade poliosjuka personer. Inget min mamma fick men en sak jag läste i en veckotidning typ hemmets/allers osv för många år sedan 🙂