O’hana!

Hemma igen. Det är skönt med egen säng.. och egen dator och soffa och familj! Hemma väntade också mitt nya Novita klubbkort, det var lite skoj. OCH en bekräfelse från Fpa/Kela om att mina eviga överklaganden hade gett reslutat! För ett par år sedan, när vi flyttade hit, ansåg ju Kela att jag hade sagt upp mig på fel grunder (flytta med familj till ett annat land, jaha, jag visste inte att det var nåt fel i det?!) från mitt förra jobb, men efter tre besvärsskrifter, den senaste till H:fors, fick jag rätt. Jag visste ju det, man ska inte ge sig när man vet att man har rätt! 😀 Jag har pratat om detta förut, men nu kom det äntligen ett skriftligt besked – på svenska – från Kela!

 Tågresor är sköna, men de är ännu bättre när man inte är gravid. Ett par timmar nu går bra också, sen börjar det kännas stelt och bökigt. Å andra sidan kan man roa sig med sånt här: (jag testar ett nytt garn, nytt för mig i alla fall. Eller är det nåt restparti jag råkat hitta?)

Stackars lilleman, han har fortfarande feber. Det känns extra bra att vara hemma nu. Imorron ska jag en sväng till rådgivningen, sedan är det bara sonen och jaaag hela dagen! Hoppas virusgrejset släpper snart. Han var så supersöt när han och fadern kom emot mig vid tåget. Jag var rädd att han skulle få fnatt, som han gjorde förut och skrika ”dumma mamma!” för att jag varit borta. Istället sa han glatt:

– Hej mamma! och vi kramades och kramades. Sen berättade han om sommaren, att han ville vi skulle åka till Jukupark:

– Vi tar vår egen bil, och fammo och faffa tar sin egen bil. Vi blir sju! stoltserade han. Duktiga sonen, jag tycker han är så smart. ♥

När vi gick in i lägenheten sade han flera gånger:
– Voi voi, mamma jag älskar dig. När jag var vid fammos älskade jag dig. ♥ ♥

Jag älskar tillbaka allt vad jag kan. Vi kramas och sen vill han ”mysa i sängen”. Vi läser en massa böcker, för tid tycker jag är det bästa man kan ge sitt barn när man har varit borta. Jag får sjunga vilka sånger jag vill, men helst Lullan lej och Sov nu lilla vide ung – det är två favoriter som hängt med länge nu. Jag stryker hans hår och tänker att det är få förunnat att ha ett friskt (ja, bortsett från lite feber) barn som är så fint. Jag ser hans siluett när han sover. Han ser precis ut som på en av de första ultraljudsbilderna, med näsan och dragen. Fast lite större. 😉  Hans hud är mjuk och lite varm. Han tar min hand, fast han sover, jag stannar länge kvar.

 Jag förstår inte hur det kan finnas två till i magen som det kommer att gå att älska lika mycket. Men coolt är det.

Förresten, de som har sett Lily&Stitch vet att ‘o’hana’ betyder familj eller ingen lämnas utanför. ^_^