Hoppa till innehåll

I valet och kvalet

8 september, 2010
Jag har sökt tre utbildningar via Arbetskraftsbyrån (det kliar i fingrarna att skriva Arbetsförmedlingen, men så heter det visst bara i Sverige) i höst/vinter. Den ena utbildningen håller intervjuer idag och jag har fått en inbokad tid. Tyvärr bara på tio minuter, men man får väl göra så gott man kan.
Det jag däremot grunnar mycket över, är huruvida jag ska kunna ta emot en studieplats ifall jag får en. Två av de tre utbildningarna sträcker sig över mer än ett år och de vill att man ska arbeta eller sikta på att få jobb under tiden – vilket jag förstår. Och det är vuxenutbildningar som är ganska intensiva. En av utbildningarna är kortare och slutar i februari, vilket skulle passa perfekt, men man får ju inte välja och jag vet ju inte ens om jag kommer in. Dessutom har de ett så kallat suppilovaihe, ett skede där man först väljer ut 30 som får prova studera och sen är det bara 20 som egentligen får fortsätta. Urdumt, om du frågar mig.
Hur som helst sökte jag till dessa utbildningar med tanke på att jag skulle klara att genomföra dem. Då var jag inte gravid. Men nu då? Vad händer om jag får en studieplats? Jag kommer inte att kunna slutföra studierna. På intervju kommer jag inte att säga något om att jag är gravid, för det syns ju inte än. Men vad händer om jag verkligen får en plats? Ska man ta emot den och sen avbryta mitt i? Jag vet inte om det går att fortsätta nästa år, om de ens har samma kurs/utbildning då, det är inte säkert.
Sånt där behöver män aldrig tänka på. Det är deras fördel, de som slipper vara gravida.
PS. Det kanske inte blir något val. Jag vet ju inte ens om jag kommer in. Men man måste ju hoppas på det. DS.

10 kommentarer
  1. adina permalink
    8 september, 2010 06:54

    Jag vill bara gratulera till graviditeten! Vet ju inte om den är passlig eller inte men jag är av den åsikten att barn tar vi emot när de ges oss. Alltid är det inte enkelt att ha dem när de är små men mitt i allt är de stora. Så stora att de flyttar hemifrån när de börjar studera och klarar sig själva! Det trodde jag aldrig skulle hända här men så är det bara…
    Ursäkta mina röriga tankar. Det jag vill säga är att jag önskar er allt gott!!!

    • 8 september, 2010 12:38

      Hej adina och tack för dina gratulationer. 🙂 Jag har skrivit om mina tankar angående passlighet och sånt här:
      http://bloggen.fi/paradox/2010/08/20/funderingar/

      Jag tycker precis som du, att barn är en stor gåva och att man absolut inte ska kasta bort en sådan chans. Så mycket kan gå fel ändå under nio månader – och efter. Ett friskt barn är en gåva från Gud, ett lån av änglarna.
      Samtidigt är jag en smula självisk. Jag är mänsklig. Jag längtar ut till arbetsmarknaden igen, att få vara värdefull på andra sätt än som mamma. Jag hamnar att göra som så många andra mammor har tvingats göra genom alla år: bortprioritera mig själv ett tag.

  2. 8 september, 2010 07:59

    Håller tummarna, så mycket annat kan jag int. En sån som skulle vara fram till feb vore ju perfekt… jag ska vinkla tummarna åt det hållet… sådär. 😛

    • 8 september, 2010 12:40

      Tack hördu! 🙂 Ja, den skulle sitta som hand i handske, förstås. Om man kommer in på den eller ens till intervju. Få se, få se. Det finns en möjlighet att påbörja den här kursen, om jag får en plats alltså, och kanske återvända. Jag har inte diskuterat något med utbildarna, eftersom det är tidigt i graviditeten och dessutom vet jag ju inte om jag kommer in. Men ”risken” finns ju, så man måste tänka på alternativen. Om det nu finns nåt. Nåja, tänka i alla fall.

  3. klarabella permalink
    8 september, 2010 11:59

    Kanske(troligt) får du behålla din studieplats och ”haka på” framtida kurs?

    • 8 september, 2010 12:34

      Det skulle ju vara det allra bästa! Men funkar det så, eller måste man söka igen som alla andra? Jag tror på det senare.
      Jag kom just från intervjun, som gick ganska bra (tyckte jag). Det var 225 sökande i början och 60 valdes ut till intervju. Sedan ska dessa 60 bli 28 som börjar i ett gallringsskede. 20 av dem får en riktig studieplats, de andra får vägledning, typ.

  4. 9 september, 2010 04:36

    20 av 30 får fortsätta!? Låter lite som Ikea…?
    Att studera med småbebisar vet jag av erfarenhet att är svårt. Men bara svårt. Inte omöjligt. Har man en till förälder som är hemma och hjälper till att natta barnen så känns det t.o.m. uthärdligt. Jag var ofta gräsänka under studietiden och det kändes ofta jobbigt.

    • 9 september, 2010 09:59

      Rättelsel, 28 väljs ut till ett s.k. suppilovaihe, en fyraveckorsperiod då man får pröva på och de 18 som är mest lämpade får fortsätta. Jag frågade faktiskt vad som händer med de som inte får göra det, för det är ju lite som att ge kaka och sen ta tillbaks den. De svarade att man inte lämnas helt vind för våg, utan får lite ”vägledning”.

      I mitt fall handlar det först och främst inte om att kunna studera som småbarnsmamma, för jag tror det skulle gå bra. Sen vet man ju inte hur det blir när nummer två kommer. Fast det är det som är grejen. Jag kan inte slutföra utbildningen just nu. Attans också.

  5. 10 september, 2010 04:54

    Med ”vanliga” utbildningar är det ju så att man får vara mammaledig och haka på nästa kurs. Månne det inte är så med den här också. Hoppas på det bästa, och grattis till graviditeten!

  6. 10 september, 2010 06:12

    Åtminstone i Helsingfors heter det arbets- och näringsbyrån och det förkortas TE-byrån, ser jag i brevet därifrån. Undrar hur man kan förkorta på svenska efter det finska namnet, men så tycks man göra i officiella Finland.

Kommentarer är stängda.

%d bloggare gillar detta: