Tråk och tics

Egentligen ska man inte skriva något när man inte har nåt bra att säga. Fast just nu känns det som om det skulle vara länge tills jag har nåt bra att komma med.

Jag är redan trött på den här graviditeten och det har inte ens gått en tredjedel. Hur ska man orka hela vägen? Jag är less på mina ökade tics, det är fysiskt tungt och jobbigt. Det är som att ha något som kliar inuti huvudet och det hjälper inte hur mycket jag än skakar och ruskar huvudet. Jag vill slå ut det kli-iga, men det går inte. Jag skulle behöva mer medicin (mer än det jag tar i vanliga fall), mer sömn (varför är det så svårt att sova fast man är aptrött?) och mer att göra på dagarna (jobb? Vem anställer en gravid? Jag har sökt flera städjobb, med totalt tio platser, men inte ens kommit till intervju.). Inatt när jag låg och inte-sov försökte jag tänka på något roligt. Det fanns inte en enda sak som jag just då tyckte var rolig.

Solen tittade fram idag och värmde upp staden till nästan 20 grader. Nu ska jag försöka fokusera på bra saker.  Vi ska på en till lägenhetsvisning ikväll. Jag känner mig rotlös. Vill ha en fast plats, ha allt på en gång, inte flytta ständigt… .. .. hmm, bra saker skulle det ju vara. Jag är verkligen vara så bra på det här!

Var in till Anttila. Skaffade en söt kaffeburk. Tittade på vinterns garn, det var mest grova garn och de vill jag inget med just nu. Har dessutom ”lilla” förrådet hemma. Skaffade nya rundstickor så jag kan få färdigt ett litet projekt.

På hemvägen såg jag en liten buske blomma. Tänk, i september! Små, späda, gulvita blommor stack upp i en rabatt. Jag tyckte de var fina.

En annan sak är positiv. Jag håller på att läsa Jens Lapidus: Aldrig fucka upp, men bara när jag sitter på toan och väntar på att saker ska hända. Ursäkta min dasshumor, men att gravidmagar inte funkar så bra leder i alla fall framåt i boken. Jag är redan på sid 82.