Garn och bacilusker

Hjälp, det är ett barn i mitt garn! 😀

Nån tyckte att min garnhärva utgjorde en perfekt koja.

Jag ser gravida personer överallt – på stan, i reklamer och på TV sådär annars. Det är nog en speciell ”hake” man får, när man själv är gravid och så mycket i tankarna kretsar runt det. William tror det blir en lillebror. Han frågar vad Kooni äter, om Kooni äter min mat.

– Lite lax och franska iter Kooni, säger han. (Lax och pommes är förresten ingen dum kombination)

Ibland skippar jag att förklara att Kooni är ungefär lika stor som en druva, när man knappt fattar det själv.

Graviditeten har också förstärkt mitt behov och sug efter att göra mer egen mat och att baka mera. Jag fattar inte varför det är så, men jag har mer lust att göra det. Vilket i och för sig är trevligt att tänka på. Idag har jag dessutom mått bra nästan hela dagen, wohoo. Tur är väl det, så jag kunde vara sällskap åt en (vild och busig) son med 39-graders feber.

Jag läste världens dummaste artikel om dagisbobbor och hur man förebygger virus. Alla tips gick i stort sett ut på att man ska tvätta sina egna och barnens händer efter toabesök. Men ååh! Suck! Kom med nåt nytt. Det är väl klart man gör det? Och hur påverkar man det hemifrån när barnen är på dagis?  Vad hjälper det när ungarna ibland slickar på varandra (W har en period nu när han vill slicka på golv, soffor, mamma och pappa och även andra barn), sina händer och sakerna?

På tal om bobbor.  Konstigt nog drömmer W mardrömmar när febern släpper, vilket ofta har varit när han strax har somnat och fått Panadol. Jag har alltid haft ett minne av att jag hallucinerade när jag hade hög feber, men han drömmer mest mardrömmar just när febern släpper. Eller så är man olika.