Maskar och luktsinne

Ingen graviditet är den andra lik. Ändå är de. Förra gången, när jag var gravid med W, hade jag samma ont över ögonen. Eller rättare sagt ont i ögonlocken. Det är en helmysko känsla som blir värre av att t.ex. duscha, oberoende vattentemperatur. Jag trodde ett tag att det hade att göra med att jag sitter länge vid TVn eller datorn, men ontet kom idag, innan jag gjort nåt av det där.

Förra gången mådde jag också lite illa i början och tappade ett par kilo. Nu mår jag ännu sämre. Det är ju vanligt och hör till, liksom hård mage och sänkt immunförsvar, vilket gör att jag antagligen kommer att gå genom alla dagissjukdomar jag också i höst. Jag har fått vara nästan frisk från min hosta den vecka nu – och ikväll fick William feber. Stackars lilla barn, han var vimsig och hade ont i kroppen när febern steg. Jag propsade på att han skulle ta lite Panadol och efter mycket om och men (läs: gråt och nej-nej!) fick jag i honom lite. Sen ville han att jag skulle lägga mig ner och sjunga för honom.

Imse vimse, Vide ung och Himlen är av stjärnor full (Lullan lej). Sen ville han höra Muura muurahainen också, men den kan jag inte texten till, så jag fick hitta på. Och det dög bra. När han somnade strök jag hans ansiktsdrag i det dunkla ljuset och tänkte, som så ofta, på att han ser precis ut som han gjorde på en av de första ultraljusbilderna. Där såg jag hans ansikte i profil, den pyttelilla näsan och hakan. Så ser han fortfarande ut i mina ögon, fast han anar en större pojkes anletsdrag ta form. Älskade lilla barn, bli frisk snart. ❤

När man är gravid förstärks alla sinnen och känslor. Jag har sjukt bra smak- och luktsinne just nu. Det är nästan obehagligt ibland. Jag känner så mycket dofter jag inte vill känna. OMO tvättmedel, som jag annars också har svårt för, blir snudd på outhärdligt. Hur kan man tillverka ett tvättmedel för vanligt folk, när det stinker stark parfym och rutten jord? Usch!

När jag gick med William i vagn en morgon i början av veckan, fick jag en hostattack och mådde dessutom lite illa. PRECIS då gick jag förbi en man som rökte och skulle dra in luft i mina utpumpade lungor – och det kom med en massa ciggrök. Fyyy va illa jag mådde! Jag stod utanför Kela, var tvungen att stanna med vagnen och undrade var jag skulle kräkas ifall det kommer nåt. Kan man kräkas mitt på gatan? Vad tror folk om mig då? Men om man måste?

Jag klarade mig, men det var nära. Och sen är man hungrig hela tiden för att jag inte klarar att proppa magen full. Jag har fått gå upp mitt i natten och äta bröd och fil, dels för jag ticsar så mycket att jag inte kan sova (lågt blodsocker) och dels för att jag är hungrig. Jag äter i alla fall ganska bra, mer frukt och grönt än vanligt. Smoothies. Mycket vatten. *toaspring, toaspring* Ja-a, kanske det blir lättare när Kooni kommer ut, för jag har för mig att förra graviditeten trots allt var lättare. (Kooni är förresten ett projektnamn och kommer från ordet korn, majskorn. ^_^)

William verkar förstå en del av vad som är på gång. Vi har lånat ett par böcker som handlar om syskonskap. Hans favorit i den kategorin är ”Emppu ja vauva”. Den finns också på svenska, men vi har börjat serien på finska, så vi fortsätter så. På svenska heter boken ”Ellis får ett syskon”.
Idag sa William:
– Mamma, du har ett hus åt Kooni. Din maga är hus åt Kooni. ^_^

När jag var liten älskade jag daggmaskar och möss. De figurerade ofta i min fantasivärld, fast som talande karaktärer. Nu hittade jag till min stora glädje en söt bok som heter ”Lilla maskboken”. Den är så söt och enkel! Där möter man bland annat Masken med den långa luvan, Masken med sand i kalsongerna och Masken med strumpan på rumpan. *fniss* Alla tycker om att krypa tillsammans. Det är ju roligare när man är två, eller tre eller fyra! 🙂