Skip to content

I vår självständighet

6 december, 2013

smaisnoGrattis Finland, 96 år idag! Vår självständighet firade vi med god mat, fammo hade gjort grisfilé och klyftpotatis och även lite lax till lunch, vi tackar och bockar. Milja och Isaac var ute en liten, liten stund idag, men det var inte så roligt när snöslasket piskade i ansiktet. Vi hoppades på att lite skulle stanna kvar, mest för barnens skull och för att det blir så ljust och fint, fick inte riktigt som vi ville. Det kom i alla fall så mycket att det kom spår i snön och William lekte detektivarbete – ”någon har följt mina spår, vem kan det vara?!”.

villatasmaka

egnajulsakerWilliam och fammo (och faffa också) hade bakat trolldegskakor, som fått stelna i ugnen på förhand. De fick bli dekorationen till den lilla julgranen som står i ungarnas rum. Milja var mycket förtjust i ”peppajkaakojna”, men vi fick hela tiden säga åt henne att inte äta av degen, eftersom det är två deciliter salt i den! Mest intressant var dekorationerna med strössel och att peta hål i figurerna.

sjalvstandigheten2Radarparet faffa och Wili sökte juldekorationer…

klaengra… men sist och slutligen ville alla vara med! Vi kommer inte att ha någon egen, riktig julgran, eftersom vi har en eller två allergiker i familjen/familjerna. Plast funkar lika bra för min del – jag skulle vilja ha en vit gran – men jag vet inte om ungarna tycker detsamma.

liteljusssDet var stämningsfullt idag, med alla ljus och ljusstakar. Vi tittade lite på balen från slottet, som inte är nåt slott i år, utan ett konserthus. Jag kollade mest på folks kläder och så tittade jag lite efter Anne, var inte säker på om jag mindes rätt. Skulle hon vara med? Jovisst, va roligt! 😀 

innankrockenNär vi hade fått i maten på alla högljudda barn, blev de som mest vilda. Isaac körde eller sprang runt med sina ”ormar”, som han nyss hittat (alla tre skulle självklart följa med hem, släpar i bilen, från bilen hem och med i sängen). Jag hörde att vildandet hade börjat, William sprang emot Isaac, som föll. Det är alltid Isaac som råkar ut för sånt här, stackars barn. Det var bådas fel, men blä va rädd man blev ett tag, när Isaac fick världens bula i bakhuvudet! Den stod ut som en bulle, vi hämtade ispåsar och tröstade, och det gick över. Som tur var, mådde han inte dåligt, han slutade gråta och fortsatte leka, men det skär så i hjärtegropen.

lysandetradet

sjalvstandighet1Dagens feelisbilder kommer från torget och från fammos gård. Den ena är en mobilbild, det ser ni väl? Fast rätt snygg ändå.

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: