Lördag med flärd och fläkt

Äntligen släppte Isaac feber och äntligen kom det lite mer värme! Det här är en sådan där dag då kameran är full av glada bilder, ungarna har fått stickor i händerna och små skrubbsår, men de är nöjda och glada och har vistats ute nästan hela eftermiddagen.

Morgonen var sval och disig. Det låg ett vitt täcke, som lindade in skogar med husen, och daggen låg kvar i vegetationen långt in på förmiddagen. Det grönskar på träden, allt knoppas, rabarbern sticker snart upp och det är skönt, skönt, SKÖNT med vår och försommar!

Milja var så lycklig när grannens katt kom över till fammo&faffa. Hon kvittrar, pratar, klappar och lägger sig på katten, som tack och lov är en mycket snäll variant. Isaac&William är också intresserade av katten, men inte på samma sätt som Milja. Förresten påminner den där lurvbollen, Misty mig om första katt. Den döpte jag till Cleopatra, för hon var så lurvig och ståtlig. Begravningen var också en av de finaste våra katter fick. Ett träkors med namn och vers, runda stenar i rad, blommor på en uppgrävd yta nere vid Esse å. Nu är hon en kattstjärna på himlen, som jag brukar säga åt William.

Ju längre det gick inpå dagen, desto varmare blev det. Det blåste lite svalt, men i solen var det gassande sommarvarmt.

Den här försommaren är den allra, allra bästa tiden på året. Man har liksom kvar sommaren. Fammo stod för biffar och korv, jag bakade pizzabröd och så dukade vi utomhus. Puh, det blev nästan för varmt i solen, för mig som inte är van. Jag kisade som en dåre och satt med keps på mig, för att inte bränna pannan – och för att se nåt. Men det var ett lyxligt problem! Milja och Isaac är lite snoriga, det fastnade sand och grus på deras kinder och vi torkade hela tiden.

Vår morgon startade hemma med vattenlek, bad av nappar och Angry Birds-figurer i handfatet på lilltoan – och fortsatte med mera vattenlekar utomhus, hos fammo. Och alla var faktiskt ganska torra, med tanke på hur mycket vatten de små hällde ut och hur mycket soppor och lerkakor det kokades.

Riktigt överens var de inte hela tiden. Vem skulle väl kunna vara det, när man är tre, som vill leka samma sak, i samma kärl? Milja har en speciell taktik, för att få som hon vill. Om man nekar henne något, vänder hon ner mungiporna och blir TOKledsen, som om man rivit hela hennes värld och lämnat henne ensam i hundra år. Ibland lägger hon sig ner på marken – mycket försiktigt – men för att visa hur arg hon är och hur ORÄTTVIST hon blivit behandad. 😉

Hello grillsäsong och välkommen åter! De där pizzabröden blev ju jättebra, det var skoj. De är lite luriga att baka, degen ska jäsa som en vanlig bröddeg och är gjord på jäst, vatten, lite salt&socker och riven ost och basilika. Jag kan skriva ut receptet om ni vill, ni hittar det också i senaste numret av ”Leivotaan”. ^_^ Färskt, varmt bröd är alltid en höjdare!

Ikväll nattade jag två nybadade twins, Milja somnade som en stock. Hon la sina smala armar om min nacke och sa:
– Mamma kramas! fast det var hon som kramades.
Isaac ville inte sova, men fick ge vika för sömnen.
– Jag älskar dig massor, jättemycket, sa jag till Isaac (och Milja tidigare, men jag brukar turas om. Det tål att nämnas för rättvisans skull).
– Älskar du mig också?
– Hmm-m! sade han svagt och fortsatte i William-stil:
– Såkjart du är min kompis mamma. Såkjart!