Uppsalabesök, våfflor och ungar

Åh, vilken rolig och fartfylld helg det har varit! Den började tidig igår, lördag morse med övning i ottan. Vi, Åbo Damkör, hade träff med vår syskonkör Munviga från Uppsala och övade ihop med pianisten redan lite efter nio på morgonen. Jag trodde jag skulle vara mer trött, men ivern infall sig och jag kokade gröt åt tre hungriga och glada barn, innan jag åkte iväg.

Och vilken fin konsert det blev! Nästan två timmar lång (!) ihopräknat, massor av folk som lyssnade. Grattis ÅD, 65 år! Vi hade även vår äldsta körmedlem på plats, som nu snart fyller 102 år och som sjöng med när kören grundades. Hennes dotter och dotterdotter var också med, det kändes häftigt!

Modiga Munvigorna tog av sig tröjan och ställde sig och sjöng en egen version av ”We will rock you”, med nitar, läder och tatueringar på armarna! Det handlade om kvinnorns hushållsarbete och vardagsliv och var en så skön konstrast till vårt med körtraditionella program! Tack, ni rockar!

Och kvällen fortsatte i samma goda anda, med mycket god mat (åååh, nån annan som lagar mat åt mig och den är varm och jag får äta ifred, det är så lyxigt!) och med spex. Jag måste erkänna att första gången jag såg er i Uppsala, Lena och Gina, kände jag inte igen er! 😀

Även fotografer hamnar på bild ibland. Tack Matti!

En annan skön sak med att träffa folk från Sverige är kulturen. Vi pratar om samma Let’s Dance, vi pratar samma språk och har liknande låtar vi gillar. Jag gillar en massa saker i Finland också, jag har liksom två grupperingar av människor jag umgås med, där den andra gruppen består av alla finskspråkiga jag gillar och jobbar med, men där skämtar vi om lite andra saker. Jag anser mig själva vara trespråkig; jag klarar mig bra på finska, svenska och engelska, men det vore en lögn att påstå att jag kan frambringa alla mina nyanseringar på alla tre språken.

Ett av programnumren var en tipsrunda, där man bland annat skulle veta hur Pelle Svanslös blev av med sin svans, var Carl von Linnés universitet ligger och hur långt det är mellan Åbo och Uppsala i kilometer. Jag och Eva, från Munviga vann, jee! Vår vinst var godis och ungarna var glada ikväll, för jag tog hem det som blev över (en hel del!)

Late nite med tre tuffa! 75 procent Österbotten! 😀 Tack! (och ändå inte så trött i morse, men jag kom inte till Aula, tyckte jag ville va med familjen lite också)

Idag fortsatte det busiga hemmalivet, som det brukar fullt ös!  Mika lagade salvia e burro, ungarna åt fiskpinnar och jag stekte våfflor, serverat med vaniljvisp, i brist på vanlig grädde. Det här me bakpulver i våfflorna är en återkommande favorit, de blir så fluffiga! Igår hann jag också gå via torget och köpa deras underbara sallader – det är ett vårtecken! Det var där jag köpte en massa underbar Lollo Rosso och salvian till dagens pasta – mumsigt!

Miljan med viljan var lite extra söt och åt en och en halv våffla – efter maten! Mammas tjej!

”Har du skrivit det här själv?”
” Nä, det var en kompis som skrev”, sa William.
Haha, skön kompis i så fall! Jag säger som Alfons pappa, när Alfons lärde sig knyta – åh så bra att grabben kan själv!

Nu sover tre nybadade ungar och jag tänker att det egentligen är väldigt lyxigt när man fortfarande får krama, pussa och ha sina barn hemma varje natt, även om man ibland blir lite knäpp på utsmetad yoghurt, blöta byxor, den-här-egna-viljan och utvälta leksakslådor. Allt har sin tid.