Skolknas och tvillingliv

För att vara en Minna Canth- och jämnställdhetsdag, tycker jag inte att det är särskilt jämnt nånstans just nu. Några i skolan har börjat sin praktik redan den här veckan, medan vi andra väntar till nästa. Det känns som om jag har väntat i tre år (blä, jag vet, deppinlägg). Och ibland hjälper det ju inte hur mycket man själv försöker eller satsar, det är till och med svårt att få en LIA-/praktikplats, eftersom vi är två grupper som studerar samma sak samtidigt. Den andra gruppen har fler närvarodagar i skolan och blir klara några månader innan oss, vilket också fick oss i gruppen att fundera på om det kommer att finnas jobb för oss. Än så länge har man inte kunnat studera intrumentvård på så många ställen runtom i Finland, vilket har lett till ojämvikt just i Egentliga Finland. Dessutom har en av våra största arbetsgivare, TYKS, sin stora instrumentavdelning under remont och den kommer att bli helt annorlunda och mer automatiserad än andra platser. De tar inte heller emot studerande, inte på flera år, eftersom de ska skola sin egen personal.

Problemet inför nästa veckans praktikstart är egentligen att jag ännu inte riktigt vet om det första stället är godkänt, idag när jag ringde dit, visste de inte ens att nån var på kommande (suuuuck). Jag pratade med vår lärare, som jag vet har svettats över våra praktikplatser, men hon återkom senare och sa att det nog ska gå, men att de inte hade fört fram infon. Nåja, vi får se, det är bara en person på plats där nästa vecka.

Twinsen är glada idag i alla fall! De är mest glada av alla i familjen, tror jag. Isaac hade väldigt roligt med att kasta bollar, både stora och små. Vi var tvungen att avbryta leken när han började kasta studsbollar mot TVn och det där dunkandet inte ville ta slut.

– Kolme bollaa! sa Isaac och kröp in under soffan efter alla små bollar som rullat dit.

Milja har varit Brandkvinnan med De Stora Stövlarna. Fast hon tröttnade efter ett tag och sa att ”tövlarna dååligt!” (sitter dåligt). Istället satte hon sig på Blixtenbilen, tackade för idag och sa att vi syns. Fniss!

Det är en väldigt springig ålder de är i just nu, men också ganska mysig. De har inte kommit till den där ”jag hatar dig-dumma-mamma-åldern” riktig än, utan det duger liksom bra att sitta i famnen eller knäet. Ibland.

Jag har äntligen lärt mig vika lakan med gummiband! Jag såg den här bilden i Creative Ideas-gruppen på fejjan och testade med lakanen i twinsens sängar. Jodå, efter lite bök och försök gick det! Man ska samla ihop alla hörnen ovanpå varandra, men det är inte så lätt, eftersom lakanet gärna snor sig.

Soligt är det i alla fall ute, jag är mör i benen efter gårdagens löp- och muskelträning. Vi skulle ha intervall OCH muskelpass, men jag fattade inte att vi skulle ha dem samtidigt. Vi stannade på gångvägen och gjorde utfall, studsande armhävningar och skulle sen kuta iväg i intervaller direkt efteråt. Det är tur att vi tränar i grupp, annars skulle man lägga av! Dessutom hade jag bytt till sommarskorna, dvs lämnat Icebugsen hemma. Tips: Det är inte dags för det ännu!

Dagens sötaste:

Jag läser för twinsen (dvs: har den tätt inpå mig, de sprätter med fötterna i boken, båda ska peka, Milja pratar nästan hela tiden och de vänder och vrider).

– Titta, där är Iggle Piggle och Upsy Daisy! Vad gör dom?
Milja: De pussa! 
Isaac tillägger: Dom e sööta!