Iskylan

Nej nu är det nåt som är galet! Det är knallkallt i sydväst och 400 km ut är det mycket varmare! Nåja, jag önskade ju mig vinter. Det var en vacker vinterdag idag, och jag njöt av den – inomhus.

Mika skulle ut och galenspringa kylan till trots.

Isaac ville att jag skulle ha tuttu och försökte smyga den i min mun, medan jag stojade med Milja och fotade henne. ”Mamma ha tutti!” sa han hundra gånger och fnissade!

Efter en del felfakturor och kravbrev på foton som aldrig kom, fick jag utrett det här med syskonbilden. När ungarnas bilder kom, skickades de dessutom till oss i tre olika kuvert, alltså med tre separata porton, fast det finns bara två grupper på dagis. Seppäläs skolfoto hävdade att de skickar bilderna gruppvis, men det stämde ju inte heller. Nåja, jag har lämnat min åsikt till företaget och förstår att de fakturerar och kodar bilderna med personliga taggar/referenser, hoppas iaf det ändras i framtiden. Nu har vi fått syskonbilden, den blev rätt bra och jag tycker man ser det extra tydligt att tvillingarna är just tvillingar på den. Den gamla felaktiga fakturan och kravbrevet för de andra bilderna som inte kom, är makulerad.

Ni borde förresten vara med om den här ljudnivån när ungarna äter. Det är helt sjukt. Jag fattar inte hur de kan få så mycket ljud ur sig! Alla ska äta samtidigt, alla ska ha nåt samtidigt och man far runt som en skållad råtta mellan diskbänk, mikro och kylskåp, fast man tycker man förberett bra. Det går inte att duka, för twinsen drar iväg med det de kommer åt eller bankar i alla tallrikar med skedar och bestick. Fast sen leker de så sött, Isaac slappar med mig, vi skojar och bygger tågbana (trots att Milja bara vill kliva över den hela tiden så den ramlar sönder).

Men ibland… ibland lyckas lillkillen hitta en stund då han får ha tågbanan för sig själv, när William glömmer bort sitt bygge eller försjunker i Candy Crush och Pet Resque, och såna stunder ska man ta vara på.