En liten julfest

Dagar då kameran fylls av liv och flest bilder, är då det är fullt hus. Idag var vi 16 vuxna och 9 barn under samma tak. Och det var lite magiskt, för vid ett tillfälle satt alla barn (utom tvåav mina, som åt lite senare) och åt fint i en samlad tropp. Och de samsades nästan hela tiden. Att man skulle bli lite halvdöv om det var sådär varje dag, är en annan sak, men fammo hade ordnat det så fint. Jag hade bara bakat lite cheesecake, som också uppskattades och tog slut. Det blev en lyckad fest-mellan-fester och en stor samling av släkten, som annars inte träffas så hemskt ofta.

Det är det här som är jul. Lite rött, lite vitt och ett hus fyllt med liv – och barn av olika åldrar. ^_^

Mys, mat, bajsblöjor, Milja som ritar på fammos vägg (det där barnet ritar överallt, det kanske blir paus med bibbaböckerna nu ett tag) och trötta barn; så kan man samla eftermiddagen.

Det är ganska sällan Mika och jag får en kväll tillsammans. Det går ganska bra att fixa så att den ena är ledig, men det är värre med båda, när man har tre som är så små. Ikväll fick vi i alla fall det och passade på att äta ännu mer, i lugn och ro. Det var fullt med folk på Amarillo, vi fick en bricka som darrade och lyste när det var vår tur att få ett bord. Jaha, här blir vi nog hela kvällen, hann vi tänka, men det här är inte som på Rosso! Maten kom ganska snabbt och den var supergod! Jag käkade lövbiff med coleslaw och jalapeñjosmör. Åh, mat! Köttbit! Utan att någon snor ens mat! 😀

Vi har blivit såna festprissar, Mika och jag. Vi drog hemåt halv nio och jag satte mig i soffan med stickningen och såg på sista avsnittet av Så mycket bättre. Ett glas vin, lugnet. Imorron har vi full fart igen, då åker alla pennor fram igen, hur bra jag än gömmer dem, då klättras det på alla stolar, alla kläder dras ner och det ligger makaroner och köttbullar över hela köksgolvet. Precis sådär som det är varje dag.