7,1

Det var länge sedan både jag och Mika kunde träna tillsammans, men idag gjorde vi det.

– Vi ska ut på en lenkki, sa han, min personlige tränare och maratonlöpare.
– Du får inte springa för snabbt, vi måste hålla mitt tempo, jag är inte så bra! gnällde jag. Innerst inne vet jag att han inte tar mig på vad som helst, han har ju hållit på länge och känner mig utan och innan.

Jag kollade RunKeepern först hemma: 7,1 km blev det på 57 minuter! Oj, det går ju framåt. Ett par gånger gick vi hundra meter och tog lite vatten, men jag är så glad att det går framåt. Den där milen känns faktiskt inte helt omöjlig, vilket jag trodde en gång. Det gäller bara att besluta sig.

– Du blir så arg när du springer, sa Mika mitt i springandet.
– Nepp! sa jag (och tänkte på min dotter) Du pratar ju hela tiden och jag kan inte svara, flåsade jag vidare. 🙂

Fråga: Är det bara jag som har problem med för korta träningströjor? Blir galen när de glider upp till naveln! Jag vet att jag har en lång överkropp (slapp alla sparkar i revbenen under båda graviditeterna) men finns det nåt märke som är bättre då än andra? Ska man bara prova sig fram?

Dagens barn:

Ganska glada och goa, men de ville varken gå ut eller gå in! Det är svårt att fota dem, Isaac vill bara gå och gå. Gaa gaa, säger han och traskar iväg på asfalten. Milja vill mest gunga och William hänger med på allt möjligt.