Miljan med viljan

Den här lilla tjejen vi har är så full av egen vilja så det är helt otroligt! Den här dagisgrejen tycker hon är ganska bra, de grät inte ens i morse, utan vinkade och gick till frukosten med de andra barnen. Det går bra på dagis, de sover, äter och leker fint. Isaac, den lille korven, hade somnat mitt i maten idag. Stackars liten, han vaknade ju halv sju och hade antagligen velat sova mer redan då.

Men när de kommer hem blir det andra bullar. Jag vet ju att det hör till, allt det här med trötthet, ilska, kortare stubin och hej faderuttan. Men oj va sur Milja blir när hon inte får som hon vill och ändå handlar det om småsaker. Han stampar med fötterna eller springer iväg till ytterdörren. Jag försöker hitta på lekar:

– Kom, vi kan rulla bilar i garaget, titta så de far! säger jag.
– Neh! säger Milja och vänder ryggen till och rasslar med brevinkastet och surar.

Alltså på sant, kan såhär små barn sura?! Ja, de kan tydligen!

Igår ville hon smaka en bit torr lime hos farmor. Hon trodde antagligen det var ett äpple och slickade försiktigt på den. Milja Mistlur gillade inte alls lime! Först trodde vi hon hade skadat sig, men limen var torr och hon kan inte ha hunnit smaka mycket, plus att hon fick vanligt saft efteråt, men hon skrek som om nån hade gjort henne illa. Hon var helt enkelt arg för att limen var för sur!

Det är tur att Isaac inte når samma mognad eller trotsålder samtidigt. Kanske det blir lättare om de trotsar en i taget? Eller nja, man får väl bara genomlida. Vi och grannarna.